fbpx
Kategorier
Fakta och råd Tandvård

Tandblekning

Tandblekning

Det blir allt populärare att bleka sina tänder så att de får tillbaka sin naturliga färg. Våra tänder kan missfärgas av bland annat mat, dryck och tobak. Tänderna blir även mindre vita med åldern. Vill du att dina tänder ska få tillbaka sin färg kan du bleka dem. Tandblekning kan du antingen göra själv eller hos en tandläkare.

Här går vi igenom vad som skiljer egen tandblekning och tandblekning hos tandläkaren åt samt vilka metoder som finns och vad de ger för effekt.

Kan jag bleka tänderna själv?

Det finns flera olika tandblekningsprodukter som du kan köpa själv i en butik eller på nätet. Några olika produkter för tandblekning är bland annat:

  • Engångsremsor eller engångsskenor med väteperoxidgel som bleker tänderna
  • Lack som innehåller väteperoxid eller karbamidoxid. Lacken penslas på tänderna
  • Blekmedel med natriumperborat eller natriumklorit

Tandblekningsprodukter räknas som kosmetiska preparat. De kontrolleras av Läkemedelsverket och får inte användas av personer under 18 år.

Fördelen med de här blekningsprodukterna är att de är billiga. Nackdelen är att de kan användas på fel sätt eller att de inte är helt säkra. En del produkter kan innehålla för mycket väteperoxid som kan leda till att emaljen på tänderna skadas. Det kan även orsaka ilningar i tänderna eller ökad risk för karies. Det är även lätt att göra misstag under blekningen som kan skada tänderna, eller att du får blekmedel på andra ställen i munnen som kan skada eller irritera slemhinnorna och tandköttet.

Det rekommenderas att du besöker en tandläkare först även om du tänker bleka dina tänder själv. Då kan du få goda råd samt veta om en tandblekning kan föra med sig några problem för dina tänder.

Tandblekning hos tandvården

Tandläkare har särskilda krav på sig att de metoder och medel de använder är säkra. En tandläkare kontrollerar även att dina tänder är i gott skick och kan blekas utan problem. Tandläkare får även använda blekmedel med en högre halt av väteperoxid jämfört med de medel som säljs i butik och på nätet. Det gör att en tandblekning hos en tandläkare både är mer effektiv och ger bättre resultat samtidigt som det är tryggare.

Innan du gör en tandblekning hos tandvården kontrollerar tandläkaren att du inte har några hål, beläggningar eller tandsten samt att ditt tandkött är friskt. Det minskar risken för ilningar i tänderna, skador på tandköttet och fläckar på tänderna.

Det finns olika metoder för att bleka tänderna hos tandläkaren. Det här är de två vanligaste:

  • Blekning med skena. Det vanligaste sättet att bleka tänderna är med skenor som fylls med en blekgel. Två skenor utformas utifrån en avgjutning av dina tänder. Du får sedan instruktioner för hur du ska använda skenorna och blekgelen. I regel så använder du skenorna några timmar per dag i upp till två veckor beroende på hur missfärgade dina tänder är. Blekningen är en kemisk process där blekmedlet går in i emaljen och bryter ned de missfärgande ämnena. Blekgelen innehåller bland annat väteperoxid eller karbamidperoxid, men även fluor och kaliumnitrat som minskar problem med ilningar i tänderna under behandlingen.
  • Blekning med ljus. En annan metod för att bleka tänderna är med hjälp av ljus. Även här görs själva blekningen med en blekgel som innehåller väteperoxid, men effekten förstärks med hjälp av en speciellt utformad ljus Det gör att behandlingen går mycket fortare jämfört med att använda en skena hemma. Innan behandlingen undersöker tandläkaren dina tänder och putsar dem för att minska missfärgningar och fläckar. Ditt tandkött, dina tandhalsar och slemhinnor skyddas av en plastkant som ser till att det bara är tänderna som utsätts för blekgelen. När blekgelen är på plats belyser tandläkaren den med laser i korta intervaller så att medlet verkar fortare. Behandlingen tar 1–2 timmar.

Oavsett om du bleker tänderna med skena eller laser behöver du göra en efterkontroll då tandläkaren kontrollerar dina tänder och resultatet av behandlingen.

Efter tandblekningen

Resultatet av blekningen beror bland annat på vilken typ av missfärgningar det rör sig om och hur länge de har funnits. Resultatet av en tandblekning håller i cirka 1–3 år. Du och din tandläkare kan diskutera hur ofta behandlingen behöver upprepas.

Det finns några saker du behöver tänka på efter en tandblekningsbehandling:

  • Du kan uppleva ilningar i tänderna och att tänderna blir känsliga för värme och kyla. Det beror på att blekmedlet tränger in i tanden och skapar en inflammation i pulpan. Det här är tillfälligt och besvären försvinner i regel 1–2 dagar efter att du upphör med behandlingen.
  • Dina tänder är känsliga för missfärgningar i några dagar efter behandlingen. Undvik därför mat och dryck som kan missfärga tänderna.
  • Var noga med din munhygien efter behandlingen. Det skyddar dina tänder och hjälper till att ge ett resultat som håller längre.
  • Det är vanligt att tandläkaren ger dina tänder en fluorbehandling som stärker emaljen på tänderna. 

När är det olämpligt med tandblekning?

Du bör undvika att bleka dina tänder om du har tunn emalj, ilande tandhalsar eller skador på tänderna. De besvären ökar risken att du får ilningar i tänderna efter blekningen. Låt alltid en tandläkare undersöka dina tänder innan du bleker dem.

Blek inte tänderna om du är gravid eller om du ammar.

Är du osäker på hur du ska gå till väga, eller vilken behandling som är rätt för dig, ska du ta kontakt med en tandläkare. Det är bara utbildad tandvårdspersonal som kan bedöma vilket medel eller vilken metod som är trygg och effektiv för just dig.

Kategorier
Fakta och råd Tandvård

Gnissla och pressa tänder

Gnissla och pressa tänder

Att gnissla eller pressa tänderna är ganska vanligt. Eftersom det oftast inträffar när vi sover är det inte alltid som du är medveten om att du gör det. Du kan märka att du gnisslar eller pressar tänderna på att du får värk i käkarna eller spänningshuvudvärk. Det kan också märkas på att dina tänder nöts.

Här får du veta vad tandgnissling och tandpressning beror på och hur du kan få hjälp av tandvården.

Tecken på att du gnisslar eller pressar tänderna

Inom tandvården används begreppet bruxism som ett samlingsnamn för att gnissla och pressa tänderna. Symtomen visar sig på olika sätt beroende på om du gnisslar eller pressar ihop tänderna. Vanligtvis ger tandpressning mer besvär än tandgnissling.

Om du gnisslar tänderna kan du märka det på att tänderna slits mer än vanligt. Speciellt fram- och hörntänderna, till exempel kan kanterna på tänderna bli taggiga. Den här nötningen sker dock långsamt, även om du gnisslar tänder ofta. Om du sover bredvid någon kan den personen ibland höra om du gnisslar tänderna medan du sover.

När du pressar tänderna blir musklerna i käkarna överbelastade. Det här kan du känna av till exempel genom att:

  • Du har värk och känner trötthet i käkarna, nästan som en träningsvärk
  • Du har svårt för att gapa stort. Det kan göra ont i käken när du gapar eller tuggar.
  • Käklederna knäpper och låter när du rör dem
  • Du känner dig öm i tänderna
  • Du kan få stelhet och värk i huvud, axlar och nacke
  • Eventuellt kan du få sprickor i tänderna. Mindre sprickor kan orsaka ilningar i tänderna, medan djupare sprickor kan leda till värk.
  • Ovanligare besvär vid tandpressning är tinnitus och yrsel

Din tandläkare kan också upptäcka att du gnisslar eller pressar tänderna genom att se om dina tandytor slits mer än vanligt.

Vad beror tandgnissling och tandpressning på?

Det finns några olika anledningar varför någon gnisslar eller pressar tänder. Det är vanligt att det sker i vissa faser av sömnen, till exempel när du går från att sova djupt till att sova mer ytligt. Det kan även ske på dagen, till exempel när du är väldigt koncentrerad och anstränger dig. Den vanligaste orsaken till att pressa eller gnissla tänder är stress. Att vara utsatt för stress kan leda till att du pressar ihop tänderna på dagen och gnisslar tänder när du sover.

En annan anledning till att käkarna överbelastas på det här sättet är att bettet är fel. Det är få personer som har ett så kallat idealbett där alla tänder har en perfekt kontakt med varandra, och de flesta som har ett bett som inte är perfekt får inga besvär av det. Din tandläkare kan se om ditt bett ger dig besvär.

Behandling mot tandgnissling och tandpressning

Om du tror att du pressar eller gnisslar tänder eller känner av besvär kopplade till de problemen, kan tandvården hjälpa dig.

Det första tandläkaren gör är att fråga om dina besvär och kontrollera din mun och dina käkar. Tandläkaren undersöker till exempel hur stort du kan gapa och hur dina tänder har kontakt med varandra när du biter ihop och rör på käkarna.

Tandläkaren kan mäta hur dina tänder slits, till exempel genom att göra en gipsmodell av dina käkar eller ta bilder av dem. Det går även att göra tredimensionella bilder utifrån tandfotografier. Tandläkaren använder sedan det här för att kunna jämföra hur mycket tänderna slits mellan besöken.

Om du har besvär med tandgnissling kan en bettskena lindra. Det är en hästskoformad plastskena anpassad efter dina tänder som du sätter in i munnen när du lägger dig för att sova. Skenan avlastar käkens leder och muskler så att besvären minskar. Den skyddar även dina tänder mot slitage.

Det viktigaste är dock att ta itu med orsakerna bakom tandgnisslandet och tandpressandet. Tandvårdspersonalen kan bland annat hjälpa dig med avslappningsövningar som hjälper käkmusklerna att slappna av. Det är också viktigt att motverka den stress som eventuellt ligger bakom problemet.

Beror problemen på att du biter snett kan tandläkaren både bygga upp tänderna och slipa på emaljen så att bettet blir bättre. Då fördelas belastningen i ditt bett jämnare.

Skulle du känna att tändernas utseende har ändrats på grund av tandgnisslingen går det att göra fasader eller kronor som återskapar tändernas naturliga form.

Barn som gnisslar tänder

Det är väldigt vanligt att barn gnisslar tänder mellan att de är 1 och 7 år gamla. Det beror oftast på att barnets bett håller på att utvecklas och på att nya tänder växer fram. Det kan låta väldigt högt när sovande barn gnisslar tänder men det leder sällan till problem.

Det här kan du göra själv för att skydda dina tänder

Om du pressar eller gnisslar tänder på grund av stress är det viktigt att du tar itu med stressen,  till exempel genom avslappningsövningar, stresshantering, coaching och se över livssituationen. Stress orsakar i regel fler problem än bara tandgnissling och tandpressning, och om du vänder stressen till avslappning är det inte bara dina tänder som mår bra av det.

Om dina tänder nöts för att du gnisslar tänder kan du motverka det slitaget på olika sätt, till exempel genom att undvika sura drycker och livsmedel som löser upp tändernas emalj. Skölj helst munnen efter att du har ätit eller druckit någonting surt. Fluortillskott hjälper också till att skydda tänderna på lång sikt.

Har du för lite saliv i munnen kan det också göra att dina tänder slits fortare. Känner du dig torr i munnen finns det receptfria medel som ökar saliven. Att tugga ett sockerfritt tuggummi brukar också stimulera salivutsöndringen i munnen.

Kategorier
Fakta och råd Tandvård

Vad du behöver veta om mjölktänder

Vad du behöver veta om mjölktänder

När det kommer till våra tänder är människan en så kallad difyodont. Det innebär att vi får två uppsättningar tänder under livet. Den första uppsättningen är mjölktänderna som kommer fram under barnets första levnadsår. Efter några år ersätts mjölktänderna av de permanenta tänderna.

Så här går det till när barn får sina mjölktänder och så här tar du hand om barnets första tänder.

Vad är mjölktänder?

Mjölktänder är människans första uppsättning av tänder. Både mjölktänderna och de permanenta tänderna bildas redan i fosterstadiet. Det som senare ska bli tänder kallas för tandanlagen och finns i käkbenet redan innan födseln. Från början är det bara en samling med celler, men med tiden mognar de till emalj och dentin (det som tänderna består utav).

Barn föds vanligtvis utan tänder och de första mjölktänderna kommer oftast när barnet är 6–12 månader gammalt. Mjölktänderna är anpassade till att passa i barnets lilla mun. De är också vitare än de permanenta tänderna, vilket troligtvis är orsaken till varför de kallas för mjölktänder.

Totalt sett får ett barn 20 mjölktänder med 10 vardera i över- och underkäken. Mjölktänderna kan sitta glest och ojämnt i barnets mun, men det rättar i regel till sig med tiden när barnet växer och fler tänder fyller på.

När kommer de första mjölktänderna?

Vanligtvis kommer de första mjölktänderna när barnet är 6–7 månader gammalt, men det kan hända att de inte börjar bryta fram förrän vid 1 års ålder. Det här varierar mellan olika barn. Har det inte kommit fram några tänder vid 18 månaders ålder ska en tandläkare kontaktas för att ta reda på varför mjölktänderna dröjer.

Oftast är det två framtänder i underkäken som kommer först. Sedan följer två framtänder i överkäken. Kindtänderna brukar dyka upp kring ett och ett och ett halvt års ålder. Barnet har i regel fått alla sina mjölktänder vid tre års ålder.

När mjölktänderna bryter fram kallas det för tandsprickning. Det kan märkas på att det börjar klia i munnen och att barnet dreglar lite mer. Det är inte ovanligt att barnet börjar stoppa händerna och leksaker i munnen. Du kan lindra barnets tandsprickning genom att ge barnet en bitring att tugga på. Du kan också massera barnets tandkött med ett rent finger eller en mjuk liten tandborste.

Andra tecken på att en mjölktand är på väg att bryta fram är att tandköttet är rött och svullet och att barnet kan vara lite irriterat och sover sämre.

När mjölktänderna lossnar för att ge plats åt de permanenta tänderna

När barnet är mellan 5 och 7 år gammalt brukar mjölktänderna börja lossna för att ge plats åt de permanenta tänderna. De permanenta tänderna utvecklas under mjölktänderna. När de börjar röra sig uppåt löses mjölktandens rötter upp. Då börjar mjölktanden att vicka tills den slutligen lossnar. Det som vi brukar kalla för att barnet har en lös tand.

Först brukar framtänderna i underkäken lossna följt av framtänderna i överkäken. Bakom de sista mjölktänderna växer de fyra första permanenta kindtänderna fram, de så kallade sexårständerna. De permanenta tänderna brukar ha ersatt mjölktänderna när barnet är mellan 9 och 13 år. Då ska barnet ha fått sammanlagt 28 permanenta tänder. Senare i livet kommer även de så kallade visdomständerna längst bak i tandraden, vilket gör att vi som vuxna kan ha upp till 32 tänder.

De permanenta tänderna kan se stora ut i barnets mun jämfört med mjölktänderna. De ska vara större så att de passar in i det växande ansiktet.

Det är viktigt att upptäcka de nya tänderna som ersätter mjölktänderna eftersom ytan inte är helt färdigbildad på dem. För att undvika karies är det viktigt att börja borsta framför allt de gropiga kindtänderna tidigt och hålla dem rena.

Första tandläkarbesöket

Vid ungefär tre års ålder kallas alla barn till tandvården för en undersökning av tänderna. Det är för att kontrollera att tänderna växer fram som de ska, men även för att barnet ska bli bekant med tandvården och känna sig tryggt där.

Barn kallas regelbundet till undersökningar hos tandvården. Vid undersökningen räknar tandläkaren barnets tänder och undersöker bland annat om:

  • Det saknas några tänder
  • Det är för många tänder
  • Tänderna stöter på några hinder när de bryter fram
  • Det är något problem med tandens form eller mineralisering

Det är mycket lättare att behandla eventuella problem med tänderna om de upptäcks tidigt. Ibland kan tandläkaren till exempel behöva ta bort en mjölktand för att den nya permanenta tanden ska kunna växa fram som den ska.

Problem med tandutvecklingen

När de permanenta tänderna ersätter mjölktänderna kan vissa problem uppstå, till exempel:

  • Problem med hörntänderna, till exempel att tanden inte växer ut av sig själv, att det inte finns plats för den eller att den växer fram på fel plats
  • Att en hörntand trycker på en intilliggande tand och orsakar skador. Då kan det behövas en tandreglering.
  • Tandreglering kan också behövas för att minska tandluckorna i tandraden
  • Att barnet har en tand för mycket. Det kan bero på att det har bildats för många anlag till permanenta tänder. En extra tand är vanligast mellan framtänderna i överkäken. Om den extra tanden inte stör tändernas utveckling kan den få sitta kvar, annars tas den bort som en vanlig tand.
  • Cirka ett av tio barn får inte alla sina permanenta tänder. Vilken lösning som är bäst för att ge barnet ett bra bett som låter det tugga som det ska varierar från fall till fall.
  • Dubbeltänder bland de permanenta framtänderna. Om den ska behandlas är oftast en utseendefråga. Är dubbeltanden skadad behöver den dock tas bort.

Hur du vårdar mjölktänderna

Även om barnet kommer att tappa sina mjölktänder är det viktigt att sköta om dem. Mjölktänderna är tunnare än de permanenta tänderna och därmed känsligare för karies. Det är dessutom bra att få in en tandvårdsrutin så tidigt som möjligt så att det blir naturligt och tryggt för barnet att ta hand om sina tänder.

  • Börja borsta barnets tänder med en fluortandkräm för barn från att den första tanden kommer fram. Borsta på ett mjukt och lekfullt sätt så att barnet får en bra känsla av tandborstningen.
  • Låt tänderna vila mellan måltiderna
  • Var extra noggrann med de nya tänderna längst bak eftersom de är känsligare
  • Kontakta tandvården om barnet tycks ha ont i en tand, är svullen kring en tand eller om barnet har svårt för att tugga
Kategorier
Fakta och råd Tandvård

Bedövning och smärtlindring vid tandvård

Bedövning och smärtlindring vid tandvård

Om du ska genomgå en tandvårdsbehandling som kan vara smärtsam eller ge obehag kan du behöva bedövning och smärtlindring. Det finns flera olika alternativ, till exempel lokalbedövning, lugnande medel, narkos och hypnos. 

Vad som fungerar bäst beror på situationen. Därför kommer din tandläkare att prata med dig innan om vad som passar dig bäst utifrån dina behov och den behandling du ska genomgå.

Här får du veta mer om vilka olika alternativ som finns för bedövning och smärtlindring vid tandvård, hur de fungerar och hur behandlingen går till.

När behövs bedövning?

Du kan få bedövning när du ska genomgå en behandling som kan göra ont eller kännas obehaglig. Bedövningen lindrar smärtan så att behandlingen upplevs som mer behaglig. Det är viktigt att det inte känns jobbigt att gå till tandvården. Den som är rädd för att det ska göra ont kan undvika att gå till tandläkaren och eventuella problem med tänderna kan bli värre om de inte åtgärdas.

När du får en bedövning ger den smärtlindring i några timmar. Det är vanligt med bedövning i samband med bland annat:

  • Om en eller flera tänder behöver tas bort
  • När ett hål ska lagas
  • Om en tandrot behöver behandlas
  • När en krona eller en bro ska sättas in
  • När tänderna skrapas på tandsten som ligger i tandköttsfickor
  • Vid operation i munnen

Barn får alltid bedövning vid tandvård eftersom det är viktigt att de inte har ont under behandlingen.

Om du inte vill ha någon bedövning är det viktigt att du pratar med tandläkaren om hur behandlingen ska utföras.

Hur fungerar bedövningen?

Det finns olika slags bedövning. Vilket alternativ som tandläkaren använder beror bland annat på vilken typ av behandling det rör sig om, din ålder och hälsa m.m.

Det vanligaste alternativet är lokalbedövning. Då sprutas ett bedövningsmedel in i det område som behöver bedövas. När bedövningen börjar verka känner du ingenting i det bedövade stället i munnen. Lokalbedövningen går till som så att tandläkaren eller tandhygienisten injicerar bedövningsmedlet. Sprutan har en tunn nål som inte känns så mycket.

Du kan även få en bedövningssalva före sticket som lindrar smärtan från nålen. En del tandvårdskliniker använder en datoriserad spruta som har en ännu tunnare nål och sprutar in bedövningsmedlet långsamt för att minska obehaget.  

Vilket bedövningsmedel som används beror på din hälsa och på behandlingen. Det är vanligt med bedövningsmedel med adrenalin. Adrenalinet gör att bedövningsmedlet ger effekt snabbare. Det gör också så att blodkärlen drar ihop sig och risken för blödning minskar. För den som har hjärtproblem används bedövningsmedel utan adrenalin.

Det går också att injicera bedövningsmedlet direkt vid en nerv eller vid en nervansamling. Det kallas för nervblockad och bedövar ett större område.

En väldigt liten del av befolkningen kan vara överkänslig mot de vanligaste bedövningsmedlen. Tandläkaren kommer att fråga om du har upplevt besvär med lokalbedövning tidigare. För den som är överkänslig finns det alternativa bedövningsmedel. 

Lugnande medel vid tandvård

Om du känner mycket ängslan och oro inför en tandvårdsbehandling kan tandläkaren föreslå att du får lugnande medel innan behandlingen. Det gör att du får lättare för att slappna av, vilket också lindrar smärtan eftersom smärtupplevelsen ofta blir högre om du är spänd och orolig. Lugnande medel hjälper dig också att glömma bort obehaget vid behandlingen.

Vilken typ av hjälpmedel tandläkaren använder beror på behandlingen samt din ålder och din hälsa. Olika typer av lugnande medel är bland annat:

  • Lugnande medicin i form av tabletter eller flytande mixtur. Medicinen har ingen smärtstillande effekt i sig men gör så att du slappnar av och känner dig lugnare under behandlingen. Medicinen påverkar även hur du kommer ihåg behandlingen.
  • Lustgas. Tandvården har använt lustgas i över 25 år. Det är en luktfri gas som gör dig avslappnad och får dig att känna dig väl till mods. Lustgasen har även effekten att kväljningar minskar och att själva bedövningen inte känns lika obehaglig.

Narkos vid tandvård

För dig som har svår tandvårdsrädsla kan narkos vara ett alternativ vid tandvård. Det innebär att du blir sövd inför behandlingen och sover tungt under tiden den pågår. 

Narkos kräver mer förberedelser inför behandlingen. Bland annat behöver du fylla i en hälsodeklaration som bedöms av en narkosläkare. Vilken typ av narkosläkemedel som används beror på vilken behandling det rör sig om, dina behov och ditt hälsotillstånd, hur länge behandlingen pågår m.m.

Du får inte köra bil eller några andra fordon under 24 timmar efter att du har fått narkos.

Hypnos vid tandvård

Hypnos är en annan metod som har använts under lång tid inom tandvården. Hypnos har visat sig vara effektivt mot tandvårdsrädsla och ängslan, men verkar även smärtlindrande och kan till och med minska blödning under behandlingen. 

Hypnos är i grund och botten en djupare form av avslappning och ett sätt att flytta fokus från smärta och oro. I vårdsammanhang används hypnos på ett mycket professionellt sätt. Enligt svensk lagstiftning krävs det att den som arbetar med hypnos har en vårdyrkeslegitimation. 

Att tänka på efter bedövningen

  • Bedövningen gör så att du inte har ont under behandlingen, men ibland kan du behöva ta smärtstillande läkemedel efter behandlingen, till exempel efter ingrepp som att ta bort tänder eller operationer i munhålan. Tandläkaren ger dig råd om vilka läkemedel du kan ta och hur länge du kan behöva ta dem efter behandlingen. Ibland kan du behöva ta en kombination av flera medel om du har mycket ont.
  • Bedövningen kan sitta kvar i någon timme efter behandlingen. Under den tiden bör du vara försiktig när du äter eller dricker. När du inte har någon känsel i munnen finns det en risk att du biter dig i läppen, tungan eller kinden. Barn som har fått lokalbedövning kan behöva hjälp så att de inte biter sig själva av misstag.
  • Om du får en bedövning i underkäken kan en del av tungan bli bedövad. Undvik då att äta någonting tills bedövningen har släppt.
  • Om du har fått någon form av lugnande medel ska du inte köra bil efter behandlingen. Det är vanligt att du känner dig trött av medlet samt får en försämrad reaktionsförmåga. Du kan behöva stanna kvar på kliniken i någon timme efter behandlingen beroende på vilket läkemedel du har fått.
  • Du ska inte äta någonting innan du blir behandlad med lugnande medel eller lustgas. Din tandläkare eller tandhygienist kommer att berätta för dig vad som gäller.

Om du vill veta mer om bedövning och smärtlindring vid tandvård kan du ta kontakt med din tandvårdsklinik. Du kan även kontakta oss om du har några frågor eller funderingar.

Kategorier
Fakta och råd Tandvård

Spottkörtelsten

Spottkörtelsten

Saliven i munnen kommer från spottkörtlar som sitter på olika platser i munhålan. Ibland kan det bildas en liten sten i en spottkörtel som hindrar saliven och gör att det känns ömt i munnen. Den brukar ofta lossna av sig självt men ibland kan det behövas professionell hjälp för att få bort spottkörtelstenen.

Det här beror spottkörtelsten på, så här känner du igen symtomen och så här kan du bli av med stenen.

Vad är spottkörtelsten?

Saliven som bildas i munnen kommer från sex spottkörtlar. De sitter parvis på tre olika platser i munnen. Ett par sitter framför öronen, ett under tungan och ett vid underkäken. När vi äter börjar det bildas saliv i munnen. Saliven har flera funktioner, bland annat skyddar den munnen mot bakterier och syraattacker, men den har även till uppgift att transportera smakämnen till smaklökarna samt att påbörja nedbrytningen av maten vi äter. Därför bildas det extra mycket saliv när vi äter.

Om saliven klumpas ihop med kalciumsalter i munhålan kan det bildas en sten. Det kallas för spottkörtelsten eller bara spottsten. Storleken på stenarna varierar. En del blir bara en eller två millimeter medan andra blir stora som en ärta.

Oftast lossnar spottkörtelstenar av sig själva utan att vi ens märker att vi hade dem. Ibland kan det dock hända att stenen fastar i spottkörtelns salivkanal. Då behöver den tas bort.

Vad beror spottkörtelsten på?

Det är fortfarande oklart exakt varför det bildas spottkörtelsten. En trolig anledning är muntorrhet, till exempel på grund av vissa läkemedel eller uttorkning. Då är det lättare att kalcium och saliv bildar en fast massa som blir till en sten.

Man tror även att vissa sjukdomar kan påverka och öka risken för spottsten. Som det autoimmuna tillståndet Sjögrens syndrom, eller hyperkalcemi (för höga halter av kalcium i blodet).

Problem med spottkörtelsten är vanligast hos personer som är mellan 30 och 60 år. Barn är mycket sällan drabbade.

Den som har haft problem med spottkörtelsten har en ökad risk att få det igen.

Symtom på spottkörtelsten

Om du har en spottsten som sitter fast i en spottkörtel kan du känna av det på att:

  • Du känner dig svullen och öm i munhålan.
  • Du får ont i munnen när du äter.

Var i munnen du känner av besvären beror på vilken spottkörtel det är som har bildat en sten. Det kan vara både långt bak i munnen och längre fram.

Ibland kan det hända att stenen orsakar en infektion. Symtomen på det är att du känner smärta, får en rodnad, har feber och eventuellt känner att det har bildats var runt stenen. Sök vård om du tror att du har en infektion.

Så kan du själv få bort en spottkörtelsten

De flesta som får en spottkörtelsten får bort den själva utan att behöva söka vård. Så här kan du göra för att hjälpa till att få bort stenen:

  • Öka din salivproduktion genom att suga på någonting syrligt, till exempel en citron
  • Drick mycket vatten
  • Massera försiktigt området där du har ont på grund av stenen

Ta smärtstillande om du har ont i munnen. 

Använd inga vassa instrument för att försöka ta bort stenen. Då kan du skada dig i munnen och få en infektion. 

Så behandlas spottkörtelsten

Om du inte själv kan ta bort stenen, eller om den har orsakat en inflammation, behöver du söka vård för att ta bort den.

Undersökningen går till som så att tandläkaren känner efter i munnen om det finns en spottsten och var i munnen den i så fall sitter. I vissa fall kan det behövas röntgen för att se var stenen sitter.

När tandläkaren sedan ska ta bort spottstenen öppnas salivgången i munnen så att det går att komma åt stenen och dra ut den. Det är ett enkelt ingrepp som sker under lokalbedövning. 

Om stenen är stor och svår att komma åt kan det krävas att hela spottkörteln tas bort. Det här är dock mycket ovanligt.

Att ta bort en spottkörtelsten ger i regel inga besvär efteråt. Om den har orsakat en infektion behandlas den med antibiotika.

Så kan du förebygga spottkörtelsten

Eftersom det inte är helt klart varför spottstenar uppstår kan det svårt att veta exakt hur man ska förebygga dem. Det är bra att se till att du har saliv i munnen så att eventuella stenar sköljs bort naturligt. Saliven skyddar även tänderna.

Har du problem med torr mun, till exempel på grund av att du tar läkemedel som har det som bieffekt, kan du använda hjälpmedel mot muntorrhet. De finns som sugtabletter, munsprej, tuggummi m.m. Fråga på apoteket så hjälper de dig. Tugga maten ordentligt när du äter. Det stimulerar salivutsöndringen. Du kan även öka salivmängden i munnen genom att tugga ett sockerfritt tuggummi (gärna ett med fluor som skyddar tänderna).

Undvik att bli uttorkad. Drick mycket vatten; framför allt om du har feber eller svettas mycket.

Är det någonting annat som du undrar över när det kommer till dina tänder och din munhälsa kan du kontakta oss, så hjälper vi dig.

 
Kategorier
Fakta och råd Tandvård

Vilken tandkräm ska man välja?

Vilken tandkräm ska man välja?

Hur väljer jag rätt tandkräm när det finns så många olika sorter att välja mellan? Det beror på dina behov. Det viktigaste är att tandkrämen innehåller fluor. Sedan handlar det om du har några särskilda behov som ilande tandhalsar eller besvär med munblåsor.

Här är en guide över vilken typ av effekt olika typer av tandkräm har. Du får även några bra tips om hur du bäst tar hand om dina tänder när du använder tandkräm.

Fluor är den viktigaste ingrediensen i tandkräm

Det första du ska tänka på när du väljer tandkräm är att den innehåller fluor. Fluor är ett naturligt ämne som har den effekten att det stärker tändernas emalj och gör dem mer motståndskraftiga mot kariesangrepp.

Vi får i oss lite fluor via maten och vattnet. Det är dock för lite fluor för att ge tänderna ett gott skydd och vi behöver tillsätta fluor i vår dagliga tandhygien. Innan fluor tillsattes i tandkräm hade vi betydligt större problem med tänderna och karies var mycket vanligt. När fluortandkrämen kom till Sverige i mitten av 60-talet fick vi mycket bättre tandhälsa. I dag ses fluor som det främsta sättet att skydda tänderna på.

Om du tittar på innehållsförteckningen på en fluortandkräm står det förmodligen natriumfluorid (NaF). Det beror på att fluor är en gas och behöver bindas med till exempel natrium för att kunna tillsättas i tandkrämen. Hur mycket fluor en tandkräm innehåller anges i ppm (antal per miljon). 1450 ppm är en bra fluorhalt i en tandkräm. Det finns även tandkrämer med högre fluorhalt för de som lider av en högre risk att drabbas av karies. De tandkrämerna bör dock bara användas efter rekommendation från tandläkare.

Rekommendationen är att vuxna och barn över 6 år bör borsta tänderna med en fluortandkräm varje morgon och kväll. Barn kan använda fluortandkräm från att den första mjölktanden kommer fram. Små barn bör använda en särskild barntandkräm som innehåller mindre fluor.

Olika tandkrämer för olika behov

Det stora urvalet av tandkräm beror mycket på att det finns olika lösningar på olika behov, till exempel för de som har problem med ilningar i tänderna eller behöver stärka emaljen. Känner du dig osäker på vilken tandkräm som lämpar sig bäst för dig kan du rådfråga din tandläkare.

Här är några olika typer av tandkräm för olika behov och hur de verkar.

  • Whitening-tandkräm. Det har blivit populärt med tandkrämer som tar bort missfärgningar och gör tänderna vitare. De fungerar i regel så att det finns ett slipmedel i tandkrämen som slipar bort missfärgningarna från tanden. Ett problem med de här tandkrämerna är att en del av dem är grovkorniga och sliter mycket på tänderna. Det kan leda till att det blir skador på emaljen med tiden. Det finns whitening-tandkrämer som använder andra metoder för att få bort missfärgningarna, till exempel de som löser upp dem eller som förändrar emaljens ytspänning så att missfärgningarna inte fäster lika lätt.
  • Tandkräm för ilande tandhalsar. Med åldern blir det allt vanligare att tandköttet drar sig tillbaka och blottar tandhalsarna. Framför allt om vi borstar tänderna på fel sätt. Det går att motverka ilande tandhalsar med särskild tandkräm. Ett vanligt ämne i den typen av tandkräm är kaliumnitrat. Det är ett ämne som bildar ett skikt som minskar ilningarna genom att dämpa smärtsignalerna i nervtrådarna.
  • Tandkräm mot munblåsor. En del som har en känslig munslemhinna kan få munblåsor (afte) av sin tandkräm. Det kan bero på det ämne som gör så att tandkrämen skummar, natriumlaurylsulfat (NLS, eller SLS på engelska), irriterar de känsliga slemhinnorna. Det finns mildare tandkrämer som inte innehåller natriumlaurylsulfat. De löddrar inte men rengör tänderna precis lika bra som andra tandkrämer.
  • Tandkräm som skyddar emaljen. Att dricka mycket läsk och äta eller dricka sura saker kan orsaka frätskador på tänderna. Det gör tänderna känsligare för kariesangrepp och kan även leda till ilningar i tänderna. Tandkräm som är inriktad mot att skydda emaljen har i regel en väldigt låg slipverkan och ett neutralt pH-värde. Det finns även forskning som visar att tandkräm som innehåller ämnet hydroxyapatit har en skyddande effekt och kan bidra till återmineralisering av tänderna.
  • Tandkräm mot tandlossning. Tandlossning beror ofta på tandköttsinflammation. Tandkräm som innehåller det bakteriehämmande ämnet triclosan motverkar bakteriebeläggningar på tänderna och minskar risken för tandköttsinflammation. Triclosan bryts ned långsamt och har en negativ effekt på miljön. Därför är det viktigt att endast använda tandkräm med triclosan på inrådan av tandläkare.
  • Barntandkräm har en fluorhalt (1000 ppm) som rekommenderas för att förebygga karies hos barn upp till 6 år. Barntandkräm är ofta mild, har ingen eller en angenäm smak och saknar skummedel.

Tips och råd när du borstar tänderna med tandkräm

  • Att borsta tänderna med en fluortandkräm hjälper till att ta bort den hinna av bakteriebeläggning (plack) som lägger sig på tänderna och tandköttet. Den hinnan är den främsta orsaken bakom karies och tandlossning. Borsta tänderna två gånger om dagen, i två minuter per gång, för att få bort all plack. Använd två centimeter tandkräm på tandborsten för att få rätt mängd fluor.
  • Eltandborstar är effektiva för att få bort plack från tänderna. Det du ska tänka på är att de i regel har ett litet borsthuvud som gör det svårare att lägga på tillräckligt med tandkräm. Fyll gärna på med mer tandkräm på borsten efter att du har borstat ena käken.
  • Det är viktigt att du rengör ordentligt vid tandköttskanten. Det gör du genom att vinkla borsten snett mot tandköttet (cirka 45 grader) och gnugga med små rörelser. Tryck inte för hårt, då böjer sig bara stråna på borsten och rengör sämre.
  • Spotta inte ut tandkrämsskummet när du är klar. Låt det vara kvar i munnen och sila det mellan tänderna så kan fluoren i tandkrämen verka ännu längre. Skölj inte munnen efteråt. 
  • Om du använder munskölj efter tandborstningen är det viktigt att den innehåller lika mycket fluor som tandkrämen. Annars sköljer du bort fluoret som tandkrämen tillförde tänderna.
  • Det kan vara svårt att komma åt mellan tänderna. Använd gärna tandtråd, tandstickor eller en mellanrumsborste för att få bort beläggningarna mellan tänderna.
  • Små barn som har fått sin första tand kan borsta med fluortandkräm. En klick stor som barnets lillfingernagel är en bra dosering. En vuxen bör hjälpa till med borstningen tills barnet är i 12-årsåldern. Det gör borstningen mer effektiv och förhindrar att barnet sväljer tandkrämen.
  • Besök tandvården regelbundet för att ta bort tandsten och få goda råd om hur du bäst tar hand om dina tänder. Din tandläkare kan också rekommendera vilken typ av tandkräm som passar bäst för dig och dina tänder.
Kategorier
Fakta och råd Tandvård

Hur skyddar en fluorbehandling mot karies?

Hur skyddar en fluorbehandling mot karies?

Ett mycket bra sätt att skydda sig mot hål i tänderna är att tillföra fluor. Fluoret kan nämligen reparera ytliga skador på tänderna och förebygga att det uppstår nya angrepp. I dag är fluor ett av de viktigaste medel vi har för att skydda våra tänder.

Här får du veta hur fluor fungerar, hur en fluorbehandling hos tandläkaren går till samt vad du själv kan göra för att skydda dina tänder.

Så här skyddar fluor mot karies

På många delar av kroppen finns det nyttiga bakterier som hjälper till att skydda oss mot olika saker. En sådan plats är i munnen där bakterier är viktiga för att skydda mot skadliga patogener. Även om det är bra att vi har de här bakterierna i munnen kan det uppstå situationer som skapar problem för tandhälsan, till exempel när vi äter mat som innehåller socker och kolhydrater. Då omvandlar bakterierna det till en syra som lägger sig över tänderna. Syran är viktig för bakterierna men den kan dessvärre luckra upp ytan på tänderna och med tiden ge upphov till hål i tänderna (karies).

Den främsta behandlingen mot kariesangrepp är fluor. Fluor är ett grundämne som förekommer i naturen. Det har den effekten att fluoret stabiliserar benvävnaden, stärker tänderna och gör dem mer motståndskraftiga mot kariesangrepp. Tandvården har använt fluor i över 70 år för att stärka och skydda tänderna. I dag ses det som det främsta sättet att skydda tänderna på.

Vi får i oss en viss mängd fluor via vattnet vi dricker och maten vi äter. Den mängden fluor är dock för liten för att ge tänderna ett tillräckligt skydd. Effekten är dessutom kortvarig och verkar bara lokalt just där fluoret tillförs. Därför behöver vi kontinuerligt komplettera med extra fluor för att skydda våra tänder.

Det kanske vanligaste sättet att tillföra fluor är genom att borsta tänderna med en fluortandkräm. Då hamnar fluoret direkt på tandytan och ger en riktad effekt som stärker emaljen. Andra sätt att tillföra fluor är genom exempelvis munskölj och tabletter. Ibland behövs det dock en fluorbehandling hos en tandläkare för att skydda mot och behandla karies.

Fluorbehandling hos tandläkaren

Den som lider av en hög risk att drabbas av karies, ofta får hål i tänderna, redan har kariesskador eller som lider av blottade tandhalsar, kan behöva få en fluorbehandling hos sin tandläkare. Det innebär att det ges en intensivbehandling med fluor för att till exempel läka skador på emaljen eller för att ge tänderna möjlighet att lagra mycket fluor.

Det är tandläkaren som avgör om det behövs en fluorbehandling. Det finns två olika behandlingar att få på en tandläkarklinik:

  • Fluorlack. I den här behandlingen penslas en lack som innehåller mycket fluor på tänderna. Lacken får sedan stelna och sitta kvar tills den nöts bort naturligt. Så länge fluorlacken sitter kvar får tänderna möjlighet att lagra mycket fluor i emaljen. Därför brukar tandläkaren be dig att vänta med att äta och dricka efter behandlingen så att lacken får tid på sig att verka ordentligt. Behandlingen kan upprepas någon gång per år för den som ofta har problem med karies.
  • Fluorgel. Vid en behandling med fluorgel tar tandvårdspersonalen fram en individuellt anpassad munskena. Den skenan gör att det går att utföra fluorbehandlingen själv hemma. Behandlingen går till som så att efter tandborstningen läggs en fluorgel i skenan som sedan stoppas in i munnen mot tänderna. Där får gelen verka i cirka fem minuter så att tänderna kan ta åt sig fluoret. Behandlingen med fluorgelen upprepas dagligen så länge tandläkaren rekommenderar det.

Det går även att göra tandfyllningar med fluor. Då innehåller fyllningsmaterialet fluor som avges till tandemaljen runt fyllningen och även till saliven som för ut fluoret till de övriga tänderna.

Går det att få för mycket fluor?

Att fluor skyddar tänderna är vetenskapligt bevisat och sedan länge beprövat, men går det att överdosera med fluor?

Om fluorintaget är för högt under tandutvecklingsfasen när man är barn kan det uppstå en mineralstörning i tandemaljen. Det kallas för fluoros och visar sig i form av vita fläckar på tänderna. De fläckarna beror på att överskottet av fluor lagras i emaljen.

Fluoros är väldigt ovanligt i Sverige. Det fluor som tillsätts i vattnet och tandkräm är noga reglerat för att ge skydd utan att ge ett överskott av fluor. I de få fall som inträffar är fluorosen lindrig och fläckarna kan åtgärdas med microabrasion (en blandning av saltsyra som gnuggas mot tandytan).

Barn upp till 6 år bör använda barntandkräm med lite lägre fluorhalter för att undvika fluoros. 

Hur kan jag skydda tänderna med fluor?

Den som gick i skolan mellan 60- och 80-talet kommer säkert ihåg fluortanten som kom och gav eleverna fluorsköljning. Fluortanten var i regel en tandhygienist eller en tandsköterska som kom ut till skolorna för att informera och genomföra fluorsköljningar. Orsaken till det här var att tandhälsan var så dålig fram till 60-talet att det behövdes lösningar för att förbättra den. Fluorsköljningarna lyckades och på 90-talet var tandhälsan så pass bra att fluortanten inte längre behövdes.

I dag finns det många bra och effektiva sätt att själv skydda sina tänder med fluor.

  • Fluortandkräm. Att borsta tänderna två gånger om dagen med en fluortandkräm är ett bra sätt att tillföra fluor direkt på tänderna. Det stärker tänderna och skyddar mot karies. Spotta helst inte ut för mycket tandkräm efter borstningen, så fortsätter fluoret att skydda efter borstningen. Små barn kan använda barnfluortandkräm och det räcker med en mängd som motsvarar barnets lillfingernagel.
  • Fluorskölj. I dag behövs ingen fluortant eftersom fluorskölj finns att köpa i många butiker så att du själv kan skölja hemma. Följ instruktionerna på förpackningen och skölj i cirka två minuter. Hur ofta du bör skölja beror på hur mycket fluor munsköljet innehåller. Löper du en stor risk för karies kan du skölja med 0,2-procentig natriumfluoridlösning dagligen. Du kan få råd om hur ofta du bör skölja från tandvårdspersonalen.
  • Fluortabletter. Receptfria fluorsugtabletter är ett bra sätt att tillföra fluor. Tabletten smälter långsamt på tungan och fluoren stannar kvar länge i munnen.
  • Fluortuggummi. När du tuggar ett sockerfritt fluortuggummi får dina tänder en fluorbehandling. När du tuggar stimuleras dessutom salivproduktionen som bidrar till att skydda tänderna.

 

Har du några andra frågor kring fluorbehandlingar och var du kan få dem kan du kontakta oss.

Kategorier
Fakta och råd Tandhälsa

Hur väljer jag rätt tandborste?

Hur väljer jag rätt tandborste?

En tandborste är ett väldigt bra verktyg för att borsta bort plack från tänderna. Regelbunden tandborstning rengör tänderna och motverkar vanliga tandproblem som karies och tandlossning.

Det finns många olika sorters tandborstar att välja mellan och det kan kännas svårt att veta vilken som är rätt för just dig. Det här bör du tänka på när du väljer tandborste och så här använder du den på rätt sätt.

Vad du bör tänka på när du väljer tandborste

Det kan kännas om en djungel när du tittar på alla olika tandborstar som erbjuds i butikerna. Hårda, mjuka, raka, vinklade, i plast eller av trä, vinklade borst och så vidare. I princip alla av dem har det som krävs för att göra dina tänder rena. Det är din teknik och dina ambitioner som påverkar tandborstningen mest, inte hur tandborsten ser ut.

Såvida inte din tandläkare har rekommenderat en viss sorts tandborste till dig finns det dock några saker som är bra att tänka på när du väljer tandborste:

  • Välj en tandborste med mjuka och spänstiga borststrån. Är borsten för hård kan den skada tandköttet. Känns det som om tänderna inte blir rena med en mjuk borste handlar det mer om teknik än om att borsten är för mjuk.
  • Välj en borste med ett relativt litet borsthuvud. Då blir det lättare att komma åt på alla platser i munnen. Det viktiga med tandborstningen är att du verkligen borstar alla tänder, inklusive de som sitter längst bak i munnen. Ett litet borsthuvud underlättar även om du har trångt i munnen, har svårt för att gapa eller om du lätt får kväljningar när du borstar tänderna.
  • Välj ett greppvänligt skaft. Är det bekvämt att hålla i borsten blir det lättare att komma åt i hela munnen. Du kan även borsta längre utan att bli trött i handen. Det finns både raka och vinklade borstar. Känn efter vilken sort som känns skön för dig att borsta med och som inte stöter emot med skaftet i munnen. 

Har du svårt för att välja kan tandläkaren eller tandhygienisten hjälpa dig att hitta rätt.

Vanlig tandborste eller eltandborste?

Eltandborstar blir allt vanligare och det påstås att de rengör tänderna på ett mer effektivt sätt jämfört med att borsta manuellt. Det stämmer i många fall men det är viktigt att tänka på att eltandborsten inte är något trollspö som rengör tänderna av sig självt. Precis som med all tandborstning är det viktigaste att du använder rätt teknik. Det kan vara lätt att börja slarva med borstningen med en eltandborste eftersom den upplevs som mer effektiv.

En eltandborste har i regel ett litet borsthuvud som rengör en tand i taget. Det gör det lättare att komma åt överallt men det är viktigt att följa tandens form med borsthuvudet så att den blir helt ren.

Tänk också på att det lilla tandborsthuvudet inte rymmer den rekommenderade mängden 2 cm tandkräm. Fyll därför på med tandkräm efter att du har borstat den ena käken.

Vilken tandkräm ska du välja?

Precis som med tandborstarna finns det väldigt många olika tandkrämer att välja på, till exempel mot missfärgningar, känsliga tandhalsar eller sådana som skyddar emaljen. Det som är viktigast att tänka på är att tandkrämen innehåller fluor.

Fluor är ett naturligt ämne som stärker tänderna och gör dem motståndskraftiga mot kariesangrepp. Vi får inte i oss tillräckligt med fluor via maten och vattnet för att kunna skydda tänderna effektivt. Därför är det viktigt att vi tillför tänderna fluor, till exempel via tandborstningen. 

Välj därför en tandkräm som innehåller fluor. Fluor anges i ppm (antal per miljon) och 1450 ppm är en bra fluorhalt i en tandkräm.

Byt tandborste ofta

Din tandborste slits och ger sämre effekt ju längre du använder den. Borststråna nöts och böjs med tiden. Det är just topparna på borsten som rengör tänderna och om de är böjda kommer de inte åt lika bra. Dessutom samlas det bakterier från munnen på borststråna.

Därför är det viktigt att du byter ut din tandborste med jämna mellanrum så att du kan få en effektiv rengöring som minskar risken för kariesangrepp och tandköttsinflammation. 

En tumregel är att inte använda samma tandborste eller borsthuvud i mer än tre månader. Granska gärna din tandborste för att se hur stråna ser ut. Byt hellre för ofta än för sällan.

Blöder tandköttet när du borstar tänderna?

Om ditt tandkött börjar blöda när du borstar kan bero på att du borstar för hårt, men det kan även bero på att tandköttet är inflammerat. Tandköttsinflammation beror i regel på att bakterier lägger sig på tänderna och bildar plack. Ta kontakt med tandvården om ditt tandkött ofta blöder när du borstar.

Använd rätt teknik när du borstar tänderna

Det viktigaste för att få rena tänder och skydda dig mot tandsjukdomar är att du borstar tänderna på rätt sätt. Här är några goda råd för hur du bäst rengör dina tänder:

  • Skapa en rutin att borsta tänderna två gånger om dagen. Borsta tänderna i två minuter varje gång, och att ha två centimeter tandkräm på tandborsten.
  • Skölj först tandborsten för att mjuka upp stråna. Lägg sedan på tandkrämen och håll borsten med ett lätt grepp, ungefär som när du håller en penna.
  • Borsta helst tänderna i en viss ordning. Börja gärna på ett svåråtkomligt ställe, till exempel längst in i överkäken. Då ökar chanserna att alla tänder blir ordentligt rengjorda.
  • Vinkla tandborsten snett (cirka 45 grader) mot tandköttet. Det gör att det blir ordentligt rent kring tandköttskanten där det lätt samlas plack. Börja sedan att gnugga med små rörelser. Det räcker med att föra tandborsten fram och tillbaka ett par millimeter. Kom ihåg att behålla vinkeln på tandborsten när du flyttar den mellan insidan och utsidan av tänderna samt mellan över- och underkäken.
  • Tryck inte för hårt. Då böjs stråna och borstningen ger sämre effekt. Det är topparna på borsten som ska ta bort placket från tänderna. Slits din tandborste snabbt och får spretande strån kan det vara ett tecken på att du trycker för hårt.
  • Varken den vanliga tandborsten eller eltandborsten kommer åt ordentligt mellan tänderna. Därför är det bra om du kompletterar tandborstningen med tandtråd, tandstickor eller med att rengöra med en mellanrumsborste.
  • Håll gärna kvar tandkrämsskummet i munnen en stund efter borstningen och skölj runt det mellan tänderna. Då kan fluoren i tandkrämen verka längre. Spotta sedan ut skummet, men skölj inte munnen när du är klar.
  • Ett tips för att känna efter om tänder är rena är att låta tungan glida över ytan på tänderna. Känns den glatt har du rengjort bra, men om ytan känns sträv behöver du borsta lite mer.

Om du vill veta mer om hur du håller dina tänder rena kan du alltid kontakta oss.

Kategorier
Fakta och råd Tänder

Problem med visdomständerna?

Problem med visdomständerna?

Visdomständerna sitter allra längst bak i käken. Till skillnad från de övriga tänderna växer visdomständerna ut först i 18–25-årsåldern. Oftast växer de ut utan problem, men för vissa kan visdomständerna orsaka problem, smärta och inflammation. Då behövs det tandläkarvård.

Varför kan det bli problem med visdomständerna?

Processen med att visdomständerna växer ut och tar sin plats i tandraden ser olika ut för olika personer. Många märker inte av den så mycket, medan andra får problem med tandvärk, inflammationer och tandskador. När det uppstår problem med visdomständerna kan det bero på några olika saker.

  • Brist på plats i tandraden. Visdomständer växer ut sist av alla tänder och kan därför orsaka problem i tandraden när de tränger fram. Visdomstanden kan till exempel tränga mot närliggande tänder eller krocka med roten på en annan tand. Det kan även hända att visdomstanden växer ut snett, eller rent av horisontellt, och skadar tanden intill.
  • Inflammation kring visdomstanden (pericoronit). Växer visdomstanden ut långsamt kan det bildas fickor runt tanden där det samlas bakterier. De bakterierna kan orsaka en akut inflammation med smärta och en svullen kind. Inflammationen kan även orsaka feber och problem med att gapa. Eftersom det rör sig om en bakterieinfektion kan infektionen sprida sig ned i halsen och leda till andningssvårigheter. Det är därför mycket viktigt att du söker vård om det uppstår en inflammation runt visdomstanden.
  • Karies. Visdomständerna sitter längst in i käken och kan vara svåra att rengöra. Det kan med tiden leda till ett hål i tanden (karies). Det kan vara svårt för tandläkaren att komma åt visdomständerna. Om det blir för problematiskt att laga tanden blir alternativet att ta bort den helt eftersom den kan orsaka mer problem med tiden.
  • Cystor. Tandkronan i en visdomstand som inte växt ut har en hinna runt sig. Den hinnan kan få vätskefyllda blåsor, så kallade cystor. De här cystorna kan göra att det blir trångt kring visdomstanden. Både mot de andra tänderna och nedåt käkbenet. Problem med cystor kring visdomstanden kan leda till smärta och svullnad kring tanden, kinden och även runt örat eller ned mot halsen. 

Hur går behandling av visdomständer till? 

Om en visdomstand orsakar smärta tar tandläkaren i regel bort den. Antingen med en tång eller genom att tanden opereras bort. Vilken metod som är lämpligast beror i regel på hur mycket av visdomstanden som har växt ut. Tången används om tanden har växt ut så pass mycket att tandläkaren kan få grepp om den. Att operera bort tanden görs bara om den inte har växt ut tillräckligt eller om tanden ligger på ett sätt som gör det svårt att dra bort den med en tång.

Om visdomstanden har växt upp mot en närliggande tand och skadat den kan det vara bättre att ta bort den skadade tanden istället. Då kan visdomstanden växa upp och ersätta den skadade tanden.

Ibland kan det vara bättre att låta visdomstanden sitta kvar så länge den inte orsakar någon infektion. Med åren hårdnar käkbenet och visdomstanden kan sitta djupt och vara svår att få loss. Därför kan det vara bättre att låta den sitta kvar hos äldre personer.

Om du behöver ta bort en problematisk visdomstand så får du lokalbedövning och smärtlindring. Lider du av tandvårdsrädsla kan du även få lugnande medicin som underlättar för dig. Om tandläkaren behöver sy efter att ha tagit bort din visdomstand får du återvända efter cirka en vecka för att ta bort stygnen.

Eventuellt kan tandläkaren skriva ut en antibiotikakur för att undvika infektioner efter ingreppet. Du kan även få antibiotika innan ingreppet om tanden är inflammerad.

Efter behandlingen

Det är bra om du väntar några timmar med att äta eller dricka efter ingreppet. Sitter bedövningen i är det lätt hänt att du råkar bita dig i munnen av misstag. 

Efter att du har tagit bort en visdomstand kan du känna dig öm och svullen i några dagar efter ingreppet. Det underlättar om du tar smärtstillande medel. Du kan även känna blodsmak i munnen i några dagar efter ingreppet men det går över när såret efter tanden läker.

Det är viktigt att du har en god munhygien efter ingreppet så att du undviker infektioner och komplikationer. Din tandläkare kommer att upplysa dig om hur du ska ta hand om din munhälsa efter att du har tagit bort visdomstanden.

När ska jag söka vård?

Om du känner av smärta eller andra problem med visdomstanden bör du uppsöka en tandläkare för att få en bedömning om vad som är bäst att göra. Du bör dock söka vård direkt om du upplever några av de här symtomen:

  • Svullnad kind kring visdomstanden
  • Feber
  • Svårt att gapa
  • Svullnad som sprider sig nedåt halsen

Om du besöker tandläkaren regelbundet kan din tandläkare röntga din mun och se hur dina visdomständer ser ut och hur de växer fram. Det gör att det blir lättare att förutse eventuella problem med dem.

Hur kan du lindra en värkande visdomstand?

En visdomstand som orsakar smärta behöver tas bort. Du kan även själv lindra smärtan innan det är dags för att ta bort tanden. Här är några knep som underlättar fram till dess att tandläkaren hjälper dig.

  • Smärtstillande medel. Värktabletter som innehåller ibuprofen lindrar inte bara smärtan i tanden, de hjälper även att minska inflammationen i tandköttet. Du kan även använda en lokalbedövande salva som du smörjer på området du har ont i.
  • Kyla. Du kan lindra smärtan genom att lägga is i en handduk och hålla mot käken. Du kan även använda en kylpack om du har tillgång till det. Håll isen/kylpacken mot käken i intervaller om cirka 15 minuter.
  • Saltvatten. Salt har en bakteriedödande effekt. När du sköljer munnen med saltvatten motverkar det bakterierna som orsakar inflammationen och värken. Du gör enkelt en saltvattenlösning genom att röra ned några teskedar salt i ett glas med kokt vatten. När saltvattnet har svalnat sköljer du munnen med det i några minuter 2–3 gånger om dagen.


Har du några andra frågor kring problem med visdomständerna eller vilken vård du behöver kan du kontakta oss.

Kategorier
Fakta och råd Tänder

Vad är tandsten och hur blir du av med den?

Vad är tandsten och hur blir du av med den?

Tandsten är väldigt vanligt, och nästan alla drabbas av det. Tandsten bildas när saliv och bakteriebeläggningar kommer i kontakt med varandra och stelnar. När tandsten väl har bildats går det inte att få bort med tandborstning, utan en tandläkare eller tandhygienist behöver avlägsna den med särskilda verktyg.

Det är viktigt att ta bort tandsten eftersom den med tiden kan leda till allvarligare problem som tandköttsinflammation och ev. tandlossning.

 

Så här bildas tandsten och så här blir du av med den.

 

Hur bildas tandsten?

Efter att du har ätit bildas en bakteriebeläggning på dina tänder. Den här beläggningen kallas för plack. Om placket sitter kvar på tanden blandas den som småningom med saliven och de mineraler som finns i den. Den här blandningen hårdnar snabbt och mineraliseras till tandsten. Hur fort tandsten bildas och hur mycket som bildas, varierar från person till person. Även de som borstar tänderna noga brukar ha tandsten på något ställe i munnen.

Medan plack går att borsta bort från tänderna med tandborste går det inte att ta bort tandsten själv eftersom den sitter fast väldigt hårt på tanden. En tandläkare eller en tandhygienist behöver därför ta bort tandstenen med särskilda verktyg.

Vilka typer av tandsten finns det?

Tandsten bildas på olika ställen i munnen. En typ bildas på tänderna och en annan sort bildas under tandköttskanten. De här olika typerna kallas för salivsten och serumsten.

  • Salivsten bildas nära spottkörtlarna i munnen. Den här typen av tandsten är vanlig att få på insidan av tänderna i underkäken och på utsidan av kindtänderna i överkäken. Du kan i regel se salivsten själv när du tittar i spegeln. Nybildad salivsten är ljus och liknar krita, men blir med tiden till ett mörkt område vid tandköttskanten. 
  • Serumsten bildas under tandköttskanten i inflammerade fickor mellan tanden och tandköttet. Den här typen ser ut som små öar på tandytan och är hård och mörkbrun. Serumsten kan leda till tandlossning som en effekt av inflammationen i tandköttet.

Symptom på tandsten

När placken har stelnat till tandsten täcker den tandköttskanten. Det gör att det blir svårare att rengöra munnen där. Det kan med tiden leda till inflammation i tandköttet och senare även tandlossning. Därför är det viktigt att ta bort tandsten.

Förutom att du själv kan se i spegeln om du har tandsten finns det andra tecken på att tandstenen orsakar inflammation i tandköttet:

  • Det uppstår blödningar i tandköttet när du borstar tänderna
  • Svullet och irriterat tandkött
  • Dålig andedräkt 
  • Smak av var från de inflammerade tandköttsfickorna
  • Det går att rucka på tanden (så kallad tandvandring) 

Tandköttsinflammationen är kroppens försvar mot bakterierna i tandköttskanten. Problemet med det försvaret är att obehandlad inflammation även löser upp benet där tanden är fäst. Det är det som kallas för tandlossning. Det är en långsam process som fortsätter så länge det finns ett problem med bakterier och den processen kan pågå i flera år.

Därför är det viktigt att behandla tandköttsinflammationen innan den ev. leder till tandlossning.

Hur behandlar man tandsten?

När tandstenen har hårdnat kan du inte ta bort den själv utan behöver besöka tandvården. Din tandläkare och tandhygienist har rätt instrument för att effektivt ta bort tandstenen.

Det vanligaste sättet att ta bort tandsten är genom en kombination av ultraljud och handinstrument. Ultraljud fungerar på så sått att ett instrument med en rundad metalltopp vibrerar lätt mot tandstenen. Det får tandstenen att lossna utan att tanden påverkas. Det är vanligt att man även använder olika instrument för att skrapa bort tandstenen som ett komplement till ultraljudet.

En del kliniker använder även kirurgisk laser för att luckra upp tandstenen. Det gör att processen med ultraljud och att skrapa bort tandstenen blir lättare.

När tandstenen väl är borta avslutas behandlingen med att tänderna poleras med putspasta. Det gör att tänderna får släta ytor som är lätta att rengöra. Det minskar risken för nya bakteriebeläggningar.

Den tandsten som ligger ovanför tandköttet går i regel att ta bort utan att det behövs någon bedövning. Det kan ila i tänderna medan tandstenen tas bort men det gör inte ont. Ligger tandstenen under tandköttskanten kan det behövas bedövning; särskilt om du har djupa fickor i tandköttet.

Efter behandlingen kan du känna dig lite öm i tandköttskanten under en kort period, men tänderna känns mycket rena och fräscha när tandstenen väl är borta. Det blir dessutom lättare att hålla plack borta från tänderna.

När ska jag söka vård för min tandsten?

Ta kontakt med tandvården om du märker att:

  • Du har mycket tandsten på tänderna, framför allt under tandköttet
  • Tandköttet har svullnat
  • Tandköttet blöder
  • Det går att rucka på någon av tänderna

Hur förebygger jag tandsten? 

Tandsten bildas tack vare plack och därför är det främsta sättet att motverka tandsten att ta väl hand om tänderna varje dag. Det gör du till exempel genom att:

  • Borsta tänderna noga morgon och kväll med en tandborste och fluortandkräm
  • Hålla rent mellan tänderna med hjälp av tandtråd, tandstickor eller en mellanrumsborste
  • Undvika småätande och oregelbundna måltider som leder till ökade bakterieangrepp
  • Besöka tandläkare eller tandhygienist regelbundet för att ta bort tandsten
  • Be att tandläkaren eller tandhygienisten visar de bästa sätten att hålla en god munhygien

Har du några andra frågor kring tandsten eller var du kan få hjälp med att ta bort den kan du kontakta oss