Här går vi igenom vad som skiljer egen tandblekning och tandblekning hos tandläkaren åt samt vilka metoder som finns och vad de ger för effekt.

Kan jag bleka tänderna själv?

Det finns flera olika tandblekningsprodukter som du kan köpa själv i en butik eller på nätet. Några olika produkter för tandblekning är bland annat:

• Engångsremsor eller engångsskenor med väteperoxidgel som bleker tänderna
• Lack som innehåller väteperoxid eller karbamidoxid. Lacken penslas på tänderna
• Blekmedel med natriumperborat eller natriumklorit

Tandblekningsprodukter räknas som kosmetiska preparat. De kontrolleras av Läkemedelsverket och får inte användas av personer under 18 år.

Fördelen med de här blekningsprodukterna är att de är billiga. Nackdelen är att de kan användas på fel sätt eller att de inte är helt säkra. En del produkter kan innehålla för mycket väteperoxid som kan leda till att emaljen på tänderna skadas. Det kan även orsaka ilningar i tänderna eller ökad risk för karies. Det är även lätt att göra misstag under blekningen som kan skada tänderna, eller att du får blekmedel på andra ställen i munnen som kan skada eller irritera slemhinnorna och tandköttet.

Det rekommenderas att du besöker en tandläkare först även om du tänker bleka dina tänder själv. Då kan du få goda råd samt veta om en tandblekning kan föra med sig några problem för dina tänder.

Tandblekning hos tandvården

Tandläkare har särskilda krav på sig att de metoder och medel de använder är säkra. En tandläkare kontrollerar även att dina tänder är i gott skick och kan blekas utan problem. Tandläkare får även använda blekmedel med en högre halt av väteperoxid jämfört med de medel som säljs i butik och på nätet. Det gör att en tandblekning hos en tandläkare både är mer effektiv och ger bättre resultat samtidigt som det är tryggare.

Innan du gör en tandblekning hos tandvården kontrollerar tandläkaren att du inte har några hål, beläggningar eller tandsten samt att ditt tandkött är friskt. Det minskar risken för ilningar i tänderna, skador på tandköttet och fläckar på tänderna.

Det finns olika metoder för att bleka tänderna hos tandläkaren. Det här är de två vanligaste:

• Blekning med skena. Det vanligaste sättet att bleka tänderna är med skenor som fylls med en blekgel. Två skenor utformas utifrån en avgjutning av dina tänder. Du får sedan instruktioner för hur du ska använda skenorna och blekgelen. I regel så använder du skenorna några timmar per dag i upp till två veckor beroende på hur missfärgade dina tänder är. Blekningen är en kemisk process där blekmedlet går in i emaljen och bryter ned de missfärgande ämnena. Blekgelen innehåller bland annat väteperoxid eller karbamidperoxid, men även fluor och kaliumnitrat som minskar problem med ilningar i tänderna under behandlingen.
• Blekning med ljus. En annan metod för att bleka tänderna är med hjälp av ljus. Även här görs själva blekningen med en blekgel som innehåller väteperoxid, men effekten förstärks med hjälp av en speciellt utformad ljus Det gör att behandlingen går mycket fortare jämfört med att använda en skena hemma. Innan behandlingen undersöker tandläkaren dina tänder och putsar dem för att minska missfärgningar och fläckar. Ditt tandkött, dina tandhalsar och slemhinnor skyddas av en plastkant som ser till att det bara är tänderna som utsätts för blekgelen. När blekgelen är på plats belyser tandläkaren den med laser i korta intervaller så att medlet verkar fortare. Behandlingen tar 1–2 timmar.

Oavsett om du bleker tänderna med skena eller laser behöver du göra en efterkontroll då tandläkaren kontrollerar dina tänder och resultatet av behandlingen.

Efter tandblekningen

Resultatet av blekningen beror bland annat på vilken typ av missfärgningar det rör sig om och hur länge de har funnits. Resultatet av en tandblekning håller i cirka 1–3 år. Du och din tandläkare kan diskutera hur ofta behandlingen behöver upprepas.

Det finns några saker du behöver tänka på efter en tandblekningsbehandling:

• Du kan uppleva ilningar i tänderna och att tänderna blir känsliga för värme och kyla. Det beror på att blekmedlet tränger in i tanden och skapar en inflammation i pulpan. Det här är tillfälligt och besvären försvinner i regel 1–2 dagar efter att du upphör med behandlingen.
• Dina tänder är känsliga för missfärgningar i några dagar efter behandlingen. Undvik därför mat och dryck som kan missfärga tänderna.
• Var noga med din munhygien efter behandlingen. Det skyddar dina tänder och hjälper till att ge ett resultat som håller längre.
• Det är vanligt att tandläkaren ger dina tänder en fluorbehandling som stärker emaljen på tänderna. 

När är det olämpligt med tandblekning?

Du bör undvika att bleka dina tänder om du har tunn emalj, ilande tandhalsar eller skador på tänderna. De besvären ökar risken att du får ilningar i tänderna efter blekningen. Låt alltid en tandläkare undersöka dina tänder innan du bleker dem.

Blek inte tänderna om du är gravid eller om du ammar.

Är du osäker på hur du ska gå till väga, eller vilken behandling som är rätt för dig, ska du ta kontakt med en tandläkare. Det är bara utbildad tandvårdspersonal som kan bedöma vilket medel eller vilken metod som är trygg och effektiv för just dig.

Här får du veta vad tandgnissling och tandpressning beror på och hur du kan få hjälp av tandvården.

Tecken på att du gnisslar eller pressar tänderna

Inom tandvården används begreppet bruxism som ett samlingsnamn för att gnissla och pressa tänderna. Symtomen visar sig på olika sätt beroende på om du gnisslar eller pressar ihop tänderna. Vanligtvis ger tandpressning mer besvär än tandgnissling.

Om du gnisslar tänderna kan du märka det på att tänderna slits mer än vanligt. Speciellt fram- och hörntänderna, till exempel kan kanterna på tänderna bli taggiga. Den här nötningen sker dock långsamt, även om du gnisslar tänder ofta. Om du sover bredvid någon kan den personen ibland höra om du gnisslar tänderna medan du sover.

När du pressar tänderna blir musklerna i käkarna överbelastade. Det här kan du känna av till exempel genom att:

• Du har värk och känner trötthet i käkarna, nästan som en träningsvärk
• Du har svårt för att gapa stort. Det kan göra ont i käken när du gapar eller tuggar.
• Käklederna knäpper och låter när du rör dem
• Du känner dig öm i tänderna
• Du kan få stelhet och värk i huvud, axlar och nacke
• Eventuellt kan du få sprickor i tänderna. Mindre sprickor kan orsaka ilningar i tänderna, medan djupare sprickor kan leda till värk.
• Ovanligare besvär vid tandpressning är tinnitus och yrsel

Din tandläkare kan också upptäcka att du gnisslar eller pressar tänderna genom att se om dina tandytor slits mer än vanligt.

Vad beror tandgnissling och tandpressning på?

Det finns några olika anledningar varför någon gnisslar eller pressar tänder. Det är vanligt att det sker i vissa faser av sömnen, till exempel när du går från att sova djupt till att sova mer ytligt. Det kan även ske på dagen, till exempel när du är väldigt koncentrerad och anstränger dig. Den vanligaste orsaken till att pressa eller gnissla tänder är stress. Att vara utsatt för stress kan leda till att du pressar ihop tänderna på dagen och gnisslar tänder när du sover.

En annan anledning till att käkarna överbelastas på det här sättet är att bettet är fel. Det är få personer som har ett så kallat idealbett där alla tänder har en perfekt kontakt med varandra, och de flesta som har ett bett som inte är perfekt får inga besvär av det. Din tandläkare kan se om ditt bett ger dig besvär.

Behandling mot tandgnissling och tandpressning

Om du tror att du pressar eller gnisslar tänder eller känner av besvär kopplade till de problemen, kan tandvården hjälpa dig.

Det första tandläkaren gör är att fråga om dina besvär och kontrollera din mun och dina käkar. Tandläkaren undersöker till exempel hur stort du kan gapa och hur dina tänder har kontakt med varandra när du biter ihop och rör på käkarna.

Tandläkaren kan mäta hur dina tänder slits, till exempel genom att göra en gipsmodell av dina käkar eller ta bilder av dem. Det går även att göra tredimensionella bilder utifrån tandfotografier. Tandläkaren använder sedan det här för att kunna jämföra hur mycket tänderna slits mellan besöken.

Om du har besvär med tandgnissling kan en bettskena lindra. Det är en hästskoformad plastskena anpassad efter dina tänder som du sätter in i munnen när du lägger dig för att sova. Skenan avlastar käkens leder och muskler så att besvären minskar. Den skyddar även dina tänder mot slitage.

Det viktigaste är dock att ta itu med orsakerna bakom tandgnisslandet och tandpressandet. Tandvårdspersonalen kan bland annat hjälpa dig med avslappningsövningar som hjälper käkmusklerna att slappna av. Det är också viktigt att motverka den stress som eventuellt ligger bakom problemet.

Beror problemen på att du biter snett kan tandläkaren både bygga upp tänderna och slipa på emaljen så att bettet blir bättre. Då fördelas belastningen i ditt bett jämnare.

Skulle du känna att tändernas utseende har ändrats på grund av tandgnisslingen går det att göra fasader eller kronor som återskapar tändernas naturliga form.

Barn som gnisslar tänder

Det är väldigt vanligt att barn gnisslar tänder mellan att de är 1 och 7 år gamla. Det beror oftast på att barnets bett håller på att utvecklas och på att nya tänder växer fram. Det kan låta väldigt högt när sovande barn gnisslar tänder men det leder sällan till problem.

Det här kan du göra själv för att skydda dina tänder

Om du pressar eller gnisslar tänder på grund av stress är det viktigt att du tar itu med stressen,  till exempel genom avslappningsövningar, stresshantering, coaching och se över livssituationen. Stress orsakar i regel fler problem än bara tandgnissling och tandpressning, och om du vänder stressen till avslappning är det inte bara dina tänder som mår bra av det.

Om dina tänder nöts för att du gnisslar tänder kan du motverka det slitaget på olika sätt, till exempel genom att undvika sura drycker och livsmedel som löser upp tändernas emalj. Skölj helst munnen efter att du har ätit eller druckit någonting surt. Fluortillskott hjälper också till att skydda tänderna på lång sikt.

Har du för lite saliv i munnen kan det också göra att dina tänder slits fortare. Känner du dig torr i munnen finns det receptfria medel som ökar saliven. Att tugga ett sockerfritt tuggummi brukar också stimulera salivutsöndringen i munnen.

Så här går det till när barn får sina mjölktänder och så här tar du hand om barnets första tänder.

Vad är mjölktänder?

Mjölktänder är människans första uppsättning av tänder. Både mjölktänderna och de permanenta tänderna bildas redan i fosterstadiet. Det som senare ska bli tänder kallas för tandanlagen och finns i käkbenet redan innan födseln. Från början är det bara en samling med celler, men med tiden mognar de till emalj och dentin (det som tänderna består utav).

Barn föds vanligtvis utan tänder och de första mjölktänderna kommer oftast när barnet är 6–12 månader gammalt. Mjölktänderna är anpassade till att passa i barnets lilla mun. De är också vitare än de permanenta tänderna, vilket troligtvis är orsaken till varför de kallas för mjölktänder.

Totalt sett får ett barn 20 mjölktänder med 10 vardera i över- och underkäken. Mjölktänderna kan sitta glest och ojämnt i barnets mun, men det rättar i regel till sig med tiden när barnet växer och fler tänder fyller på.

När kommer de första mjölktänderna?

Vanligtvis kommer de första mjölktänderna när barnet är 6–7 månader gammalt, men det kan hända att de inte börjar bryta fram förrän vid 1 års ålder. Det här varierar mellan olika barn. Har det inte kommit fram några tänder vid 18 månaders ålder ska en tandläkare kontaktas för att ta reda på varför mjölktänderna dröjer.

Oftast är det två framtänder i underkäken som kommer först. Sedan följer två framtänder i överkäken. Kindtänderna brukar dyka upp kring ett och ett och ett halvt års ålder. Barnet har i regel fått alla sina mjölktänder vid tre års ålder.

När mjölktänderna bryter fram kallas det för tandsprickning. Det kan märkas på att det börjar klia i munnen och att barnet dreglar lite mer. Det är inte ovanligt att barnet börjar stoppa händerna och leksaker i munnen. Du kan lindra barnets tandsprickning genom att ge barnet en bitring att tugga på. Du kan också massera barnets tandkött med ett rent finger eller en mjuk liten tandborste.

Andra tecken på att en mjölktand är på väg att bryta fram är att tandköttet är rött och svullet och att barnet kan vara lite irriterat och sover sämre.

När mjölktänderna lossnar för att ge plats åt de permanenta tänderna

När barnet är mellan 5 och 7 år gammalt brukar mjölktänderna börja lossna för att ge plats åt de permanenta tänderna. De permanenta tänderna utvecklas under mjölktänderna. När de börjar röra sig uppåt löses mjölktandens rötter upp. Då börjar mjölktanden att vicka tills den slutligen lossnar. Det som vi brukar kalla för att barnet har en lös tand.

Först brukar framtänderna i underkäken lossna följt av framtänderna i överkäken. Bakom de sista mjölktänderna växer de fyra första permanenta kindtänderna fram, de så kallade sexårständerna. De permanenta tänderna brukar ha ersatt mjölktänderna när barnet är mellan 9 och 13 år. Då ska barnet ha fått sammanlagt 28 permanenta tänder. Senare i livet kommer även de så kallade visdomständerna längst bak i tandraden, vilket gör att vi som vuxna kan ha upp till 32 tänder.

De permanenta tänderna kan se stora ut i barnets mun jämfört med mjölktänderna. De ska vara större så att de passar in i det växande ansiktet.

Det är viktigt att upptäcka de nya tänderna som ersätter mjölktänderna eftersom ytan inte är helt färdigbildad på dem. För att undvika karies är det viktigt att börja borsta framför allt de gropiga kindtänderna tidigt och hålla dem rena.

Första tandläkarbesöket

Vid ungefär tre års ålder kallas alla barn till tandvården för en undersökning av tänderna. Det är för att kontrollera att tänderna växer fram som de ska, men även för att barnet ska bli bekant med tandvården och känna sig tryggt där.

Barn kallas regelbundet till undersökningar hos tandvården. Vid undersökningen räknar tandläkaren barnets tänder och undersöker bland annat om:

• Det saknas några tänder
• Det är för många tänder
• Tänderna stöter på några hinder när de bryter fram
• Det är något problem med tandens form eller mineralisering

Det är mycket lättare att behandla eventuella problem med tänderna om de upptäcks tidigt. Ibland kan tandläkaren till exempel behöva ta bort en mjölktand för att den nya permanenta tanden ska kunna växa fram som den ska.

Problem med tandutvecklingen

När de permanenta tänderna ersätter mjölktänderna kan vissa problem uppstå, till exempel:

• Problem med hörntänderna, till exempel att tanden inte växer ut av sig själv, att det inte finns plats för den eller att den växer fram på fel plats
• Att en hörntand trycker på en intilliggande tand och orsakar skador. Då kan det behövas en tandreglering.
• Tandreglering kan också behövas för att minska tandluckorna i tandraden
• Att barnet har en tand för mycket. Det kan bero på att det har bildats för många anlag till permanenta tänder. En extra tand är vanligast mellan framtänderna i överkäken. Om den extra tanden inte stör tändernas utveckling kan den få sitta kvar, annars tas den bort som en vanlig tand.
• Cirka ett av tio barn får inte alla sina permanenta tänder. Vilken lösning som är bäst för att ge barnet ett bra bett som låter det tugga som det ska varierar från fall till fall.
• Dubbeltänder bland de permanenta framtänderna. Om den ska behandlas är oftast en utseendefråga. Är dubbeltanden skadad behöver den dock tas bort.

Hur du vårdar mjölktänderna

Även om barnet kommer att tappa sina mjölktänder är det viktigt att sköta om dem. Mjölktänderna är tunnare än de permanenta tänderna och därmed känsligare för karies. Det är dessutom bra att få in en tandvårdsrutin så tidigt som möjligt så att det blir naturligt och tryggt för barnet att ta hand om sina tänder.

• Börja borsta barnets tänder med en fluortandkräm för barn från att den första tanden kommer fram. Borsta på ett mjukt och lekfullt sätt så att barnet får en bra känsla av tandborstningen.
• Låt tänderna vila mellan måltiderna
• Var extra noggrann med de nya tänderna längst bak eftersom de är känsligare
• Kontakta tandvården om barnet tycks ha ont i en tand, är svullen kring en tand eller om barnet har svårt för att tugga

Här får du veta mer om vilka olika alternativ som finns för bedövning och smärtlindring vid tandvård, hur de fungerar och hur behandlingen går till.

När behövs bedövning?

Du kan få bedövning när du ska genomgå en behandling som kan göra ont eller kännas obehaglig. Bedövningen lindrar smärtan så att behandlingen upplevs som mer behaglig. Det är viktigt att det inte känns jobbigt att gå till tandvården. Den som är rädd för att det ska göra ont kan undvika att gå till tandläkaren och eventuella problem med tänderna kan bli värre om de inte åtgärdas.

När du får en bedövning ger den smärtlindring i några timmar. Det är vanligt med bedövning i samband med bland annat:

• Om en eller flera tänder behöver tas bort
• När ett hål ska lagas
• Om en tandrot behöver behandlas
• När en krona eller en bro ska sättas in
• När tänderna skrapas på tandsten som ligger i tandköttsfickor
• Vid operation i munnen

Barn får alltid bedövning vid tandvård eftersom det är viktigt att de inte har ont under behandlingen.

Om du inte vill ha någon bedövning är det viktigt att du pratar med tandläkaren om hur behandlingen ska utföras.

Hur fungerar bedövningen?

Det finns olika slags bedövning. Vilket alternativ som tandläkaren använder beror bland annat på vilken typ av behandling det rör sig om, din ålder och hälsa m.m.

Det vanligaste alternativet är lokalbedövning. Då sprutas ett bedövningsmedel in i det område som behöver bedövas. När bedövningen börjar verka känner du ingenting i det bedövade stället i munnen. Lokalbedövningen går till som så att tandläkaren eller tandhygienisten injicerar bedövningsmedlet. Sprutan har en tunn nål som inte känns så mycket.

Du kan även få en bedövningssalva före sticket som lindrar smärtan från nålen. En del tandvårdskliniker använder en datoriserad spruta som har en ännu tunnare nål och sprutar in bedövningsmedlet långsamt för att minska obehaget.  

Vilket bedövningsmedel som används beror på din hälsa och på behandlingen. Det är vanligt med bedövningsmedel med adrenalin. Adrenalinet gör att bedövningsmedlet ger effekt snabbare. Det gör också så att blodkärlen drar ihop sig och risken för blödning minskar. För den som har hjärtproblem används bedövningsmedel utan adrenalin.

Det går också att injicera bedövningsmedlet direkt vid en nerv eller vid en nervansamling. Det kallas för nervblockad och bedövar ett större område.

En väldigt liten del av befolkningen kan vara överkänslig mot de vanligaste bedövningsmedlen. Tandläkaren kommer att fråga om du har upplevt besvär med lokalbedövning tidigare. För den som är överkänslig finns det alternativa bedövningsmedel. 

Lugnande medel vid tandvård

Om du känner mycket ängslan och oro inför en tandvårdsbehandling kan tandläkaren föreslå att du får lugnande medel innan behandlingen. Det gör att du får lättare för att slappna av, vilket också lindrar smärtan eftersom smärtupplevelsen ofta blir högre om du är spänd och orolig. Lugnande medel hjälper dig också att glömma bort obehaget vid behandlingen.

Vilken typ av hjälpmedel tandläkaren använder beror på behandlingen samt din ålder och din hälsa. Olika typer av lugnande medel är bland annat:

• Lugnande medicin i form av tabletter eller flytande mixtur. Medicinen har ingen smärtstillande effekt i sig men gör så att du slappnar av och känner dig lugnare under behandlingen. Medicinen påverkar även hur du kommer ihåg behandlingen.
• Lustgas. Tandvården har använt lustgas i över 25 år. Det är en luktfri gas som gör dig avslappnad och får dig att känna dig väl till mods. Lustgasen har även effekten att kväljningar minskar och att själva bedövningen inte känns lika obehaglig.

Narkos vid tandvård

För dig som har svår tandvårdsrädsla kan narkos vara ett alternativ vid tandvård. Det innebär att du blir sövd inför behandlingen och sover tungt under tiden den pågår. 

Narkos kräver mer förberedelser inför behandlingen. Bland annat behöver du fylla i en hälsodeklaration som bedöms av en narkosläkare. Vilken typ av narkosläkemedel som används beror på vilken behandling det rör sig om, dina behov och ditt hälsotillstånd, hur länge behandlingen pågår m.m.

Du får inte köra bil eller några andra fordon under 24 timmar efter att du har fått narkos.

Hypnos vid tandvård

Hypnos är en annan metod som har använts under lång tid inom tandvården. Hypnos har visat sig vara effektivt mot tandvårdsrädsla och ängslan, men verkar även smärtlindrande och kan till och med minska blödning under behandlingen. 

Hypnos är i grund och botten en djupare form av avslappning och ett sätt att flytta fokus från smärta och oro. I vårdsammanhang används hypnos på ett mycket professionellt sätt. Enligt svensk lagstiftning krävs det att den som arbetar med hypnos har en vårdyrkeslegitimation. 

Att tänka på efter bedövningen

• Bedövningen gör så att du inte har ont under behandlingen, men ibland kan du behöva ta smärtstillande läkemedel efter behandlingen, till exempel efter ingrepp som att ta bort tänder eller operationer i munhålan. Tandläkaren ger dig råd om vilka läkemedel du kan ta och hur länge du kan behöva ta dem efter behandlingen. Ibland kan du behöva ta en kombination av flera medel om du har mycket ont.
• Bedövningen kan sitta kvar i någon timme efter behandlingen. Under den tiden bör du vara försiktig när du äter eller dricker. När du inte har någon känsel i munnen finns det en risk att du biter dig i läppen, tungan eller kinden. Barn som har fått lokalbedövning kan behöva hjälp så att de inte biter sig själva av misstag.
• Om du får en bedövning i underkäken kan en del av tungan bli bedövad. Undvik då att äta någonting tills bedövningen har släppt.
• Om du har fått någon form av lugnande medel ska du inte köra bil efter behandlingen. Det är vanligt att du känner dig trött av medlet samt får en försämrad reaktionsförmåga. Du kan behöva stanna kvar på kliniken i någon timme efter behandlingen beroende på vilket läkemedel du har fått.
• Du ska inte äta någonting innan du blir behandlad med lugnande medel eller lustgas. Din tandläkare eller tandhygienist kommer att berätta för dig vad som gäller.

Om du vill veta mer om bedövning och smärtlindring vid tandvård kan du ta kontakt med din tandvårdsklinik. Du kan även kontakta oss om du har några frågor eller funderingar.

Det här beror spottkörtelsten på, så här känner du igen symtomen och så här kan du bli av med stenen.

Vad är spottkörtelsten?

Saliven som bildas i munnen kommer från sex spottkörtlar. De sitter parvis på tre olika platser i munnen. Ett par sitter framför öronen, ett under tungan och ett vid underkäken. När vi äter börjar det bildas saliv i munnen. Saliven har flera funktioner, bland annat skyddar den munnen mot bakterier och syraattacker, men den har även till uppgift att transportera smakämnen till smaklökarna samt att påbörja nedbrytningen av maten vi äter. Därför bildas det extra mycket saliv när vi äter.

Om saliven klumpas ihop med kalciumsalter i munhålan kan det bildas en sten. Det kallas för spottkörtelsten eller bara spottsten. Storleken på stenarna varierar. En del blir bara en eller två millimeter medan andra blir stora som en ärta.

Oftast lossnar spottkörtelstenar av sig själva utan att vi ens märker att vi hade dem. Ibland kan det dock hända att stenen fastar i spottkörtelns salivkanal. Då behöver den tas bort.

Vad beror spottkörtelsten på?

Det är fortfarande oklart exakt varför det bildas spottkörtelsten. En trolig anledning är muntorrhet, till exempel på grund av vissa läkemedel eller uttorkning. Då är det lättare att kalcium och saliv bildar en fast massa som blir till en sten.

Man tror även att vissa sjukdomar kan påverka och öka risken för spottsten. Som det autoimmuna tillståndet Sjögrens syndrom, eller hyperkalcemi (för höga halter av kalcium i blodet).

Problem med spottkörtelsten är vanligast hos personer som är mellan 30 och 60 år. Barn är mycket sällan drabbade.

Den som har haft problem med spottkörtelsten har en ökad risk att få det igen.

Symtom på spottkörtelsten

Om du har en spottsten som sitter fast i en spottkörtel kan du känna av det på att:

• Du känner dig svullen och öm i munhålan.
• Du får ont i munnen när du äter.

Var i munnen du känner av besvären beror på vilken spottkörtel det är som har bildat en sten. Det kan vara både långt bak i munnen och längre fram.

Ibland kan det hända att stenen orsakar en infektion. Symtomen på det är att du känner smärta, får en rodnad, har feber och eventuellt känner att det har bildats var runt stenen. Sök vård om du tror att du har en infektion.

Så kan du själv få bort en spottkörtelsten

De flesta som får en spottkörtelsten får bort den själva utan att behöva söka vård. Så här kan du göra för att hjälpa till att få bort stenen:

• Öka din salivproduktion genom att suga på någonting syrligt, till exempel en citron
• Drick mycket vatten
• Massera försiktigt området där du har ont på grund av stenen

Ta smärtstillande om du har ont i munnen. 

Använd inga vassa instrument för att försöka ta bort stenen. Då kan du skada dig i munnen och få en infektion. 

Så behandlas spottkörtelsten

Om du inte själv kan ta bort stenen, eller om den har orsakat en inflammation, behöver du söka vård för att ta bort den.

Undersökningen går till som så att tandläkaren känner efter i munnen om det finns en spottsten och var i munnen den i så fall sitter. I vissa fall kan det behövas röntgen för att se var stenen sitter.

När tandläkaren sedan ska ta bort spottstenen öppnas salivgången i munnen så att det går att komma åt stenen och dra ut den. Det är ett enkelt ingrepp som sker under lokalbedövning. 

Om stenen är stor och svår att komma åt kan det krävas att hela spottkörteln tas bort. Det här är dock mycket ovanligt.

Att ta bort en spottkörtelsten ger i regel inga besvär efteråt. Om den har orsakat en infektion behandlas den med antibiotika.

Så kan du förebygga spottkörtelsten

Eftersom det inte är helt klart varför spottstenar uppstår kan det svårt att veta exakt hur man ska förebygga dem. Det är bra att se till att du har saliv i munnen så att eventuella stenar sköljs bort naturligt. Saliven skyddar även tänderna.

Har du problem med torr mun, till exempel på grund av att du tar läkemedel som har det som bieffekt, kan du använda hjälpmedel mot muntorrhet. De finns som sugtabletter, munsprej, tuggummi m.m. Fråga på apoteket så hjälper de dig. Tugga maten ordentligt när du äter. Det stimulerar salivutsöndringen. Du kan även öka salivmängden i munnen genom att tugga ett sockerfritt tuggummi (gärna ett med fluor som skyddar tänderna).

Undvik att bli uttorkad. Drick mycket vatten; framför allt om du har feber eller svettas mycket.

Är det någonting annat som du undrar över när det kommer till dina tänder och din munhälsa kan du kontakta oss, så hjälper vi dig.

Här är en guide över vilken typ av effekt olika typer av tandkräm har. Du får även några bra tips om hur du bäst tar hand om dina tänder när du använder tandkräm.

Fluor är den viktigaste ingrediensen i tandkräm

Det första du ska tänka på när du väljer tandkräm är att den innehåller fluor. Fluor är ett naturligt ämne som har den effekten att det stärker tändernas emalj och gör dem mer motståndskraftiga mot kariesangrepp.

Vi får i oss lite fluor via maten och vattnet. Det är dock för lite fluor för att ge tänderna ett gott skydd och vi behöver tillsätta fluor i vår dagliga tandhygien. Innan fluor tillsattes i tandkräm hade vi betydligt större problem med tänderna och karies var mycket vanligt. När fluortandkrämen kom till Sverige i mitten av 60-talet fick vi mycket bättre tandhälsa. I dag ses fluor som det främsta sättet att skydda tänderna på.

Om du tittar på innehållsförteckningen på en fluortandkräm står det förmodligen natriumfluorid (NaF). Det beror på att fluor är en gas och behöver bindas med till exempel natrium för att kunna tillsättas i tandkrämen. Hur mycket fluor en tandkräm innehåller anges i ppm (antal per miljon). 1450 ppm är en bra fluorhalt i en tandkräm. Det finns även tandkrämer med högre fluorhalt för de som lider av en högre risk att drabbas av karies. De tandkrämerna bör dock bara användas efter rekommendation från tandläkare.

Rekommendationen är att vuxna och barn över 6 år bör borsta tänderna med en fluortandkräm varje morgon och kväll. Barn kan använda fluortandkräm från att den första mjölktanden kommer fram. Små barn bör använda en särskild barntandkräm som innehåller mindre fluor.

Olika tandkrämer för olika behov

Det stora urvalet av tandkräm beror mycket på att det finns olika lösningar på olika behov, till exempel för de som har problem med ilningar i tänderna eller behöver stärka emaljen. Känner du dig osäker på vilken tandkräm som lämpar sig bäst för dig kan du rådfråga din tandläkare.

Här är några olika typer av tandkräm för olika behov och hur de verkar.

• Whitening-tandkräm. Det har blivit populärt med tandkrämer som tar bort missfärgningar och gör tänderna vitare. De fungerar i regel så att det finns ett slipmedel i tandkrämen som slipar bort missfärgningarna från tanden. Ett problem med de här tandkrämerna är att en del av dem är grovkorniga och sliter mycket på tänderna. Det kan leda till att det blir skador på emaljen med tiden. Det finns whitening-tandkrämer som använder andra metoder för att få bort missfärgningarna, till exempel de som löser upp dem eller som förändrar emaljens ytspänning så att missfärgningarna inte fäster lika lätt.
• Tandkräm för ilande tandhalsar. Med åldern blir det allt vanligare att tandköttet drar sig tillbaka och blottar tandhalsarna. Framför allt om vi borstar tänderna på fel sätt. Det går att motverka ilande tandhalsar med särskild tandkräm. Ett vanligt ämne i den typen av tandkräm är kaliumnitrat. Det är ett ämne som bildar ett skikt som minskar ilningarna genom att dämpa smärtsignalerna i nervtrådarna.
• Tandkräm mot munblåsor. En del som har en känslig munslemhinna kan få munblåsor (afte) av sin tandkräm. Det kan bero på det ämne som gör så att tandkrämen skummar, natriumlaurylsulfat (NLS, eller SLS på engelska), irriterar de känsliga slemhinnorna. Det finns mildare tandkrämer som inte innehåller natriumlaurylsulfat. De löddrar inte men rengör tänderna precis lika bra som andra tandkrämer.
• Tandkräm som skyddar emaljen. Att dricka mycket läsk och äta eller dricka sura saker kan orsaka frätskador på tänderna. Det gör tänderna känsligare för kariesangrepp och kan även leda till ilningar i tänderna. Tandkräm som är inriktad mot att skydda emaljen har i regel en väldigt låg slipverkan och ett neutralt pH-värde. Det finns även forskning som visar att tandkräm som innehåller ämnet hydroxyapatit har en skyddande effekt och kan bidra till återmineralisering av tänderna.
• Tandkräm mot tandlossning. Tandlossning beror ofta på tandköttsinflammation. Tandkräm som innehåller det bakteriehämmande ämnet triclosan motverkar bakteriebeläggningar på tänderna och minskar risken för tandköttsinflammation. Triclosan bryts ned långsamt och har en negativ effekt på miljön. Därför är det viktigt att endast använda tandkräm med triclosan på inrådan av tandläkare.
• Barntandkräm har en fluorhalt (1000 ppm) som rekommenderas för att förebygga karies hos barn upp till 6 år. Barntandkräm är ofta mild, har ingen eller en angenäm smak och saknar skummedel.

Tips och råd när du borstar tänderna med tandkräm

• Att borsta tänderna med en fluortandkräm hjälper till att ta bort den hinna av bakteriebeläggning (plack) som lägger sig på tänderna och tandköttet. Den hinnan är den främsta orsaken bakom karies och tandlossning. Borsta tänderna två gånger om dagen, i två minuter per gång, för att få bort all plack. Använd två centimeter tandkräm på tandborsten för att få rätt mängd fluor.
• Eltandborstar är effektiva för att få bort plack från tänderna. Det du ska tänka på är att de i regel har ett litet borsthuvud som gör det svårare att lägga på tillräckligt med tandkräm. Fyll gärna på med mer tandkräm på borsten efter att du har borstat ena käken.
• Det är viktigt att du rengör ordentligt vid tandköttskanten. Det gör du genom att vinkla borsten snett mot tandköttet (cirka 45 grader) och gnugga med små rörelser. Tryck inte för hårt, då böjer sig bara stråna på borsten och rengör sämre.
• Spotta inte ut tandkrämsskummet när du är klar. Låt det vara kvar i munnen och sila det mellan tänderna så kan fluoren i tandkrämen verka ännu längre. Skölj inte munnen efteråt. 
• Om du använder munskölj efter tandborstningen är det viktigt att den innehåller lika mycket fluor som tandkrämen. Annars sköljer du bort fluoret som tandkrämen tillförde tänderna.
• Det kan vara svårt att komma åt mellan tänderna. Använd gärna tandtråd, tandstickor eller en mellanrumsborste för att få bort beläggningarna mellan tänderna.
• Små barn som har fått sin första tand kan borsta med fluortandkräm. En klick stor som barnets lillfingernagel är en bra dosering. En vuxen bör hjälpa till med borstningen tills barnet är i 12-årsåldern. Det gör borstningen mer effektiv och förhindrar att barnet sväljer tandkrämen.
• Besök tandvården regelbundet för att ta bort tandsten och få goda råd om hur du bäst tar hand om dina tänder. Din tandläkare kan också rekommendera vilken typ av tandkräm som passar bäst för dig och dina tänder.

Här får du veta hur fluor fungerar, hur en fluorbehandling hos tandläkaren går till samt vad du själv kan göra för att skydda dina tänder.

Så här skyddar fluor mot karies

På många delar av kroppen finns det nyttiga bakterier som hjälper till att skydda oss mot olika saker. En sådan plats är i munnen där bakterier är viktiga för att skydda mot skadliga patogener. Även om det är bra att vi har de här bakterierna i munnen kan det uppstå situationer som skapar problem för tandhälsan, till exempel när vi äter mat som innehåller socker och kolhydrater. Då omvandlar bakterierna det till en syra som lägger sig över tänderna. Syran är viktig för bakterierna men den kan dessvärre luckra upp ytan på tänderna och med tiden ge upphov till hål i tänderna (karies).

Den främsta behandlingen mot kariesangrepp är fluor. Fluor är ett grundämne som förekommer i naturen. Det har den effekten att fluoret stabiliserar benvävnaden, stärker tänderna och gör dem mer motståndskraftiga mot kariesangrepp. Tandvården har använt fluor i över 70 år för att stärka och skydda tänderna. I dag ses det som det främsta sättet att skydda tänderna på.

Vi får i oss en viss mängd fluor via vattnet vi dricker och maten vi äter. Den mängden fluor är dock för liten för att ge tänderna ett tillräckligt skydd. Effekten är dessutom kortvarig och verkar bara lokalt just där fluoret tillförs. Därför behöver vi kontinuerligt komplettera med extra fluor för att skydda våra tänder.

Det kanske vanligaste sättet att tillföra fluor är genom att borsta tänderna med en fluortandkräm. Då hamnar fluoret direkt på tandytan och ger en riktad effekt som stärker emaljen. Andra sätt att tillföra fluor är genom exempelvis munskölj och tabletter. Ibland behövs det dock en fluorbehandling hos en tandläkare för att skydda mot och behandla karies.

Fluorbehandling hos tandläkaren

Den som lider av en hög risk att drabbas av karies, ofta får hål i tänderna, redan har kariesskador eller som lider av blottade tandhalsar, kan behöva få en fluorbehandling hos sin tandläkare. Det innebär att det ges en intensivbehandling med fluor för att till exempel läka skador på emaljen eller för att ge tänderna möjlighet att lagra mycket fluor.

Det är tandläkaren som avgör om det behövs en fluorbehandling. Det finns två olika behandlingar att få på en tandläkarklinik:

• Fluorlack. I den här behandlingen penslas en lack som innehåller mycket fluor på tänderna. Lacken får sedan stelna och sitta kvar tills den nöts bort naturligt. Så länge fluorlacken sitter kvar får tänderna möjlighet att lagra mycket fluor i emaljen. Därför brukar tandläkaren be dig att vänta med att äta och dricka efter behandlingen så att lacken får tid på sig att verka ordentligt. Behandlingen kan upprepas någon gång per år för den som ofta har problem med karies.
• Fluorgel. Vid en behandling med fluorgel tar tandvårdspersonalen fram en individuellt anpassad munskena. Den skenan gör att det går att utföra fluorbehandlingen själv hemma. Behandlingen går till som så att efter tandborstningen läggs en fluorgel i skenan som sedan stoppas in i munnen mot tänderna. Där får gelen verka i cirka fem minuter så att tänderna kan ta åt sig fluoret. Behandlingen med fluorgelen upprepas dagligen så länge tandläkaren rekommenderar det.

Det går även att göra tandfyllningar med fluor. Då innehåller fyllningsmaterialet fluor som avges till tandemaljen runt fyllningen och även till saliven som för ut fluoret till de övriga tänderna.

Går det att få för mycket fluor?

Att fluor skyddar tänderna är vetenskapligt bevisat och sedan länge beprövat, men går det att överdosera med fluor?

Om fluorintaget är för högt under tandutvecklingsfasen när man är barn kan det uppstå en mineralstörning i tandemaljen. Det kallas för fluoros och visar sig i form av vita fläckar på tänderna. De fläckarna beror på att överskottet av fluor lagras i emaljen.

Fluoros är väldigt ovanligt i Sverige. Det fluor som tillsätts i vattnet och tandkräm är noga reglerat för att ge skydd utan att ge ett överskott av fluor. I de få fall som inträffar är fluorosen lindrig och fläckarna kan åtgärdas med microabrasion (en blandning av saltsyra som gnuggas mot tandytan).

Barn upp till 6 år bör använda barntandkräm med lite lägre fluorhalter för att undvika fluoros. 

Hur kan jag skydda tänderna med fluor?

Den som gick i skolan mellan 60- och 80-talet kommer säkert ihåg fluortanten som kom och gav eleverna fluorsköljning. Fluortanten var i regel en tandhygienist eller en tandsköterska som kom ut till skolorna för att informera och genomföra fluorsköljningar. Orsaken till det här var att tandhälsan var så dålig fram till 60-talet att det behövdes lösningar för att förbättra den. Fluorsköljningarna lyckades och på 90-talet var tandhälsan så pass bra att fluortanten inte längre behövdes.

I dag finns det många bra och effektiva sätt att själv skydda sina tänder med fluor.

• Fluortandkräm. Att borsta tänderna två gånger om dagen med en fluortandkräm är ett bra sätt att tillföra fluor direkt på tänderna. Det stärker tänderna och skyddar mot karies. Spotta helst inte ut för mycket tandkräm efter borstningen, så fortsätter fluoret att skydda efter borstningen. Små barn kan använda barnfluortandkräm och det räcker med en mängd som motsvarar barnets lillfingernagel.
• Fluorskölj. I dag behövs ingen fluortant eftersom fluorskölj finns att köpa i många butiker så att du själv kan skölja hemma. Följ instruktionerna på förpackningen och skölj i cirka två minuter. Hur ofta du bör skölja beror på hur mycket fluor munsköljet innehåller. Löper du en stor risk för karies kan du skölja med 0,2-procentig natriumfluoridlösning dagligen. Du kan få råd om hur ofta du bör skölja från tandvårdspersonalen.
• Fluortabletter. Receptfria fluorsugtabletter är ett bra sätt att tillföra fluor. Tabletten smälter långsamt på tungan och fluoren stannar kvar länge i munnen.
• Fluortuggummi. När du tuggar ett sockerfritt fluortuggummi får dina tänder en fluorbehandling. När du tuggar stimuleras dessutom salivproduktionen som bidrar till att skydda tänderna.

Har du några andra frågor kring fluorbehandlingar och var du kan få dem kan du kontakta oss.